Generalförsamlingen är invigd och vi har mötts av strålande varmt väder i Estlands vackra huvudstad. Konferensen äger rum i ett gammalt kraftverk som gjorts om till kultur- och konferenscentrum. Symboliken i denna lokal lyftes fram: att vi samlas för att få ny kraft i organisationen genom att be tillsammans, stärka gemenskapen och diskutera kyrkornas uppdrag i den oroliga situationen i Europa.
Som vanligt vid generalförsamlingar ägnades tid första dagen åt formella konstituerande ärenden. Höjdpunkten blev dock den första keynote-talaren: vi fick lyssna till Sviatlana Tsikhanouskaya, ledaren för den demokratiska rörelsen i Belarus och för det förenade övergångstyret i exil. I ett mycket gripande och utmanande föredrag berättade hon lågmält men med kraft om det som har hänt i Belarus: om den fredliga revolutionen i sitt land som slogs ned så våldsamt av diktatorn, om trakasserier, fängslande, tortyr och mord på dem som vill ha demokrati. Hennes man sitter fängslad sedan länge och hon har inte haft kontakt med honom på månader. Hon lever själv under hot.
