Bra liv kan man lära sig när man lever nära döden. Det kan Auli Vähäkangas, som är professor i pastoralteologi i Helsingfors universitet, stämma in i.
– När man tänker på tiden då Juice sjöng, var kanske döden mer en del av vår vardag än idag. Nu är det många som skjuter bort tanken om döden och skulle inte instämma i sångförfattarens ”att leva är att dö”.
Enligt Auli Vähäkangas som forskat om människors sorg och död är Alla helgons dag en viktig helgdag för dem som nyligen mist en anhörig. Kring allhelgonahelgen syns döden även i rubriker, inte så mycket under andra tider på året.
Allhelgona bra tillfälle att prata om döden
Coronapandemin förde med sig mer diskussion om döden, men snart ebbade det ut igen.
– Alla helgons dag hjälper en del människor att bearbeta döden och ritualerna under helgen är viktiga för många, säger Auli Vähäkangas.
Både i Sverige och Finland tänder man ljus vid gravarna och minns de bortgångna. Även om släktgraven ofta ligger långt borta, är det populärt med besök på kyrkogårdarna. Minneslundarna som blivit allt fler i de nordiska begravningsplatserna erbjuder möjlighet att ha en stilla stund och hedra de avlidnas minne.
Dock är det en ganska ung tradition att gå till kyrkogården på Alla helgons dag. Det blev vanligt först efter andra världskriget. I Finland besöks gravarna även på självständighetsdagen den 6 december.
I kalendern finns helgonen
I våra kalendrar är helgonen fortvarande närvarande därför att de är byggda på helgonkalendrar. Vanliga namn som Peter, Pekka, Pietari, Perttu, Birgitta, Pirkko, Anna, Mirja och för att inte tala om Maria är ju helgonnamn eller ledda från dessa.
– Den här aspekten är ju glömd, säger Auli Vähäkangas som tror att inte många tänker på namnsdagar som kvarlevor från helgonkalendrar.
Ars moriendi, konsten att dö
Närheten till döden är inte svår att förnimma under höstmörkret. Man måste tända ljus för att se i mörkret. Under allhelgonafirandet kan man lära sig något av vad ett gott liv kan vara.
Att lära sig dö, Ars moriendi, är kanske också att lära sig leva?
– Det är det också, eftersom alltid när vi talar om döden så talar vi om livet och ett gott liv. Vad är det en döende människa minns? Är det som man inte gjort eller det goda som man har åstadkommit i livet?
Man kan alltså lära sig att leva om man vågar leva nära döden?
– Så är det. Allhelgona är en bra tid för att fundera över sig själv och hur man förhåller sig till döden och sina värderingar.
Vill du berätta om allhelgonafirandet i din familj?
– Traditioner som att besöka mina föräldrars grav hör till. Dock har jag inte så många traditioner som min mor brukade ha. Hon lagade vissa maträtter och annat. Det har fallit bort.
– Jag brukar gå till kyrkogården och tända ett ljus. Där ser jag också att det är viktigt för många andra familjer att vara där tillsammans, berättar Auli Vähäkangas.
Kaj Aalto