På heliga trefaldighets dag firas treenigheten. Fram till denna dag har kyrkan firat tre stora högtider som tillsammans berättar om treenigheten. Det är julen, när vi firar att Gud föds som människa. Det är påsken, när vi firar Jesu död och uppståndelse, och pingsten som firar Anden som gav kraft åt lärjungarna att fortsätta sitt uppdrag att leva vidare. Heliga trefaldighets dag kallas också
missionsdagen. Så som lärjungarna sändes ut att leva så har vi också ett uppdrag att leva i världen och delta i Guds arbete för en helad värld.
Kristen Gudsbild
När den
apostoliska trosbekännelsen
formulerades i den tidiga kristna kyrkan på 300-talet var det ett sätt att sätta en gräns gentemot dem som ville begränsa Gud. I trosbekännelsen formuleras därför de stora dragen i en kristen Gudsbild. Vi tror på Gud som skapare, den som gett liv åt allt. Vi tror på människan Jesus och på Anden. Tre i ett. En i tre. Precis som vatten kan visa sig i olika former, flytande, ånga och is, är Gud mångsidig, treenig, och kan aldrig begränsas till att vara ensidig. Gud är levande, därför beskrivs också treenigheten ibland som att Gud är relation, inte bara en form med tre olika sidor, utan levande personer. Fader, Son och Ande lever i relation till varandra, men också till oss människor.
Växa som människa
Heliga trefaldighets dag följs av en rad
trefaldighetsdagar, som har olika gudstjänstteman. Många av söndagarna handlar om att leva och växa som människa och kristen. Genom bibelns berättelser som möter våra liv här och nu kan vi lära känna vem Gud är och hur Gud visar sig i mänskligt liv. Många av söndagarna lyfter fram
Jesu undervisning och hans liknelser. Genom sina liknelser bemöter han många frågor om vem Gud är, hur Guds rike ser ut och vad det är att vara människa. Han svarar ofta genom att ställa frågor till människan. Det förväntade enkla svaret tar en annan vändning och blir till människans reflektion.
Jesus ger vid ett tillfälle bilden av trädet, som en bild av hur mänskligt liv växer av Guds kärlek och liv. (Johannesevangeliet 15:1-9) Där är Gud vinodlare och Jesus är vinträdet. Grenarna är vi människor och Jesus berättar om hur Gud sköter om trädet så att det skall växa och ge frukt. På så sätt hör vi också ihop med varandra som människor.
Våga vara beroende
Flera av söndagarna har teman som lärjungaskap eller efterföljelse. I ordet efterföljelse är relationen i centrum, att vara nära, att vilja följa. Inte att tro rätt. Att vara beroende av någon annan ses ofta som en brist i vår tid. Enligt en kristen förståelse är det istället tvärtom. Att inte våga vara beroende varken av Gud eller människor är det största misstaget människan kan göra. Efterföljelsen är ömsesidig. Vi följer en Gud som redan gått med oss överallt. Vart människan än går i ljuset likaväl som i dödskuggans dal går Kristus vid människans sida.
Genom död till liv
Jesus ger en bild om att ge av sig själv utan tanke på belöning. Han berättar om vetekornet som faller i jorden för att växa och ge liv. Utan att falla blir det ett ensamt korn. Det innebär för människan efterföljelse och lärjungaskap. Att försöka leva så är att våga vara sårbar. Jesus ger en bild av sin egens döds betydelse som han hämtar från naturen – vetekornets lag. (Johannesevangeliet 12:24). Hans liv är till för att ge mer liv. Som vetekornet så måste han falla och dö för att nytt liv skall kunna spira. Hans död ger liv åt världen. Världen är beroende av att han ger sitt liv.
Kontakta redaktionen