Det handlar om att kännas vid att livet, vårt eget och världens är begränsat och tar slut. Guds löfte om evigt liv, evig närvaro och kärlek är viktigt och ger perspektiv på livet här och nu. Det mönstret ger ett sätt att se på livet som kan ge vägledning.
I livet
Mitt i livet kan det handla om att allt det som går förlorat och faktiskt dör, möjligheter, relationer, hälsa, sätts i ett större sammanhang som innebär ett hopp om att det är en väg som också leder till något nytt. Varje dag är en ny början. Varje dag är ett avslut. Idag en enhet, en helhet som bär sin egen oro och sin egen glädje. Gud skapade dag och natt, jord och hav. Gav oss tid och rum så att vi kan avskilja, avsluta och börja på nytt.
Jesus ger bilden av ett vetekorn som faller i jorden och dör (Johannesevangeliet 12:24). Om det inte faller i jorden och dör blir det inget mer, ett ensamt korn. Men om det faller i jorden ger det rik skörd. Det innebär inte att alldöd har en mening, men att det inte är slut där, vägen fortsätter, och framför allt forstätter Guds väg med oss.
För världen
Markusevangeliet 6:32-44 berättar om när Jesus möter en folkhop. Det finns ingen mat, bara fem bröd och två fiskar. Han bryter brödet och delar det och det räcker åt alla. I delandet finns också mönstret genom död till liv. Delandet sker för att hela. Samma sak sker i nattvardens delande av brödet. Guds kärlek och liv ges till alla genom att Jesu kropp bryts ner och dör.
Att världen och dess tillgångar är begränsade uppmanar oss till ansvar för dagen idag. Samtidigt vet vi att vi inte alltid lyckas ta det och möjligheter försvinner. Då är det som att Gud säger emot oss med liv. Gud gör trasigt helt, upprättar kränkta, skapar nytt och försonar världen. Gud uppmanar oss att delta i det arbetet.
Vid döden
Jesus har före oss gått in i döden och tar emot oss vid vår egen död. Det gör inte döden mindre definitiv, eller allvarlig. Jesus bad om att få slippa döden (Markusevangeliet 14:36) Men han har gått in i döden före oss. I ett av sina sista samtal med sina lärjungar ger han dem löftet att ha en förberedd plats för dem (Johannesevangeliet 14:2-3) för att de skall vara där han är.
I vissa tider och inom vissa kristna sammanhang har man sett hela livet som en enda prövning och vandring där målet är himlen. Men man kan också vända på det och se att våra liv här och nu är viktiga just för att de en gång tar slut. Livets förgänglighet ger perspektiv. Vad är viktigt och vad är oviktigt? Vi klamrar oss fast vid mycket som i det stora perspektivet är oviktigt. Martin Luther säger att om världen går under i morgon planterar jag ändå mitt träd idag.
Varje människas liv är en väg från skapelse genom död till nytt liv. Varje dag. Där går Gud med och kämpar för livet. Psaltaren 23 beskriver vägen genom dödskuggans dal. Men det är en väg igenom den dalen som beskrivs med löftet om att åter få vara hos Gud.
Kontakta redaktionen