Ö i stilla vatten Foto: Magnus Aronson/IKON
Då och då dyker de svarta rubrikerna upp: ”Präst utnyttjade ungdomsledare”, ”Präst hade förhållande med konfirmand”, eller liknande.
- Religion och sex i kombination är explosivt - det är klart att det blir rubriker. Men när det sker är det tack och lov undantagsfall, säger prästen Helena Hagert, kontaktperson i Stockholms stift för människor som utsatts för sexuella övergrepp inom kyrkan.
På den drabbades sida
Svenska kyrkans viktigaste redskap i arbetet mot sexuella övergrepp är just de kontaktpersoner som finns i varje stift, utsedda av biskoparna.
- Vi står på den drabbades sida, vi låter den utsatte formulera sin berättelse och sedan själv avgöra om hon eller han vill gå vidare och göra en anmälan. Vi är ett stöd i denna process, berättar Helena Hagert.
När hon verkar i egenskap av kontaktperson mot sexuella övergrepp lyder Helena Hagert inte under den tystnadsplikt som hon normalt har som präst. Hon upplyser alltid om det när någon tar kontakt med henne i dessa frågor. Helena Hagert framhåller att det är den utsatte själv som väljer om hon eller han vill anmäla förövaren. Vid misstanke om sexuella övergrepp mot barn är kontaktpersonerna underställda socialtjänstlagen och har anmälningsplikt.
Tystnadens kultur
Det har länge rått tystnad kring sexuella övergrepp inom kyrkan.
- Man vill inte tro att det sker, och den tron står i vägen för verkligheten. Än i dag finns tanken att man kan reda ut sådana här saker snabbt och enkelt, genom att låta den utsatte konfrontera förövaren, skaka hand och ”tala ut en gång för alla”. Men det är inte en bra väg eftersom det riskerar att spä på övergreppssituationen, säger Helena Hagert.
Förlåtelsen är central i den kristna tro, men i dessa sammanhang kan den bli förödande. Förlåtelsen kan användas för att dra streck över allvarliga händelser.
- Den ena sidan av förlåtelsens kultur innebär konflikträdsla. Om en person inte ges rätt till sina egna känslor blir förlåtelsen ett förtryck, säger Helena Hagert.
Tio års arbete
Kontaktpersonerna mot sexuella övergrepp tillkom 1998. En som varit kontaktperson sedan dess är prästen Lasse Larsmark i Växjö stift. När han började informera om sexuella övergrepp möttes han av oro över att falska anklagelser skulle framföras mot kyrkans personal. Facit visar att det inte blivit så.
- För mig är det ett större problem att många inte vågar anmäla än att en och annan gör en falsk anmälan, säger Lasse Larsmark.
Efter drygt tio års arbete tycker han att medvetenheten inom kyrkan har ökat.
- Vi har kunnat visa på den makt som kyrklig personal har i mötet med människor, en makt som kan bli väldigt farlig om vi inte tar ansvar för den, säger han.