En av de svåraste upplevelserna i livet är att vara i sorgens mörka rum, att leva i skuggan av livet. Inte förrän man drabbas själv förstår man hur tung sorgen och smärtan kan vara.
Sorgen har många ansikten och var och en av oss sörjer på sitt eget vis. Relationen till den vi mist, händelserna kring dödsfallet, våra tidigare erfarenheter av sorg, det stöd vi får av dem som finns runt oss, allt sådant spelar in. Ingen kan bära sorgen för en annan människa. Man kan inte lämna ifrån sig sorgen – man måste själv gå igenom den.
Men man kan hjälpas åt att gå den svåra vägen. Det hjälper att få tala om sin sorg. Att gång på gång få berätta, få känna, tänka och gråta i sin sorg ger både läkning och befrielse.
Samtalsgrupp om sorgen
Man träffas 5-6 gånger i en grupp tillsammans med en diakon och/eller präst för att få tala om känslor, upplevelser och erfarenheter. Vi lär oss också lite om sorgens olika ”faser” och om hur livet kan gestalta sig.
.jpg?doprocessing=1&w=164&c=95&ci=0,85,2176,2720)
