Antje Jackelén välkomnar debatten kring biskopsbrevet om klimatet som Mara Ludwigssons ledare i SvD 27 juli har väckt. Men tvärtemot Ludwigsson menar Jackelén att biskopsbrevet drivs av teologi. Från början till slut.
- Kristen tro leder till politisk reflektion, dvs reflektion över det samhälle och den värld vi lever i. I ett demokratiskt samhälle är det också rimligt att utmana dem som har ansvaret för att politiska beslut fattas, beslut som behövs för ett gott samhälle och ett gott liv. Klimatfrågan behöver sådana beslut.En kyrka bygger inte ett samhälle vid sidan om. Dess företrädare vänder sig till dem som på ett legitimt sätt har att fatta politiska beslut. Och de behöver alltid förhålla sig kritiska och självkritiska till makten.
Hon skriver vidare:
- Biskopsbrevet ifrågasätter alltså inte ekonomisk tillväxt som sådan, utan vi diskuterar vårt beroende av tillväxt och konsumtion utifrån ett globalt rättviseperspektiv. Vi frågar: Är det möjligt att med vår planets begränsningar tro att den rika världens hittillsvarande tillväxt kan utsträckas till alla? Är det enbart ekonomiska termer som ska användas för att tala om välstånd?
- Håller vår generation på att vältra över kostnaderna för jordens framtid på våra barn och barnbarn? Det börjar, tack och lov, bli allt mer vedertaget att tillväxt symboliseras av mer än dollartecken. Tillväxt behöver inkludera ekonomisk, ekologisk, social och även andlig hållbarhet.