Guds folk lofve Herren!
Dig stoftets barn, i dag jag bjuder,
Träd in möt Herren i hans hus!
Kanske härnäst min stämma ljuder,
Du bäddas ner i jordens grus.
I kyrkan stod 1665 ett gammalt altarverk, som tidigare varit målat men som förlorat det mesta av färgen. Predikstolen beskrivs som ett gammalt snickarearbete med ringa bemålning. även bänkarna i kyrkan hade hög ålder. De var hopsatta av furubrädor men saknade dörrar. Nuvarande altaruppsats är snidad av bildhuggaren Johan Ullberg år 1760. Från början var den utsirad med ”äkta guld, silver och målningar”. På senare år har den blivit restaurerad och konserverad. Altaruppsatsens framställning av Nattvarden är karaktäristisk för Ullberg. Lägg märke till den från reliefens plan framskjutande handen med kalken! Sådana effekter är typiska för en naivistisk mästare. Liknande altartavlor finns i exempelvis Matteröds och Brönnestads kyrka. I kyrkan fanns till för några år sedan två altarljusstakar av gjuten gulmetall. Att döma av formen var de från 1600-talet. Tyvärr blev en av dessa stulen och har inte återfunnits. Enligt förteckningen över inventarier 1665 ägde kyrkan ett par stora och ett par små mässingsljusstakar. En femarmad kandelaber i mässing för altaret har skänkts av lärarinnan Hanna Nilsson. Predikstolen är densamma som förekommer i beskrivningen 1665 men numera prydd med annan målning. I detta renässansarbete från omkring 1699 har fyra av de fem sidofälten nischformade fördjupningar med snidade evangelister, som kan kännas igen på respektive symbol. Både i helhet och detaljer överensstämmer den med predikstolen i Finja, vilken efter Loven kan dateras till 1599. Samme mästare har med säkerhet snidat dem en gång. Båda predikstolarna saknar sin ursprungliga baldakin. I Hörja föll ljudtaket ner under krigsåren på 1670-talet, men det lagades och hängdes upp igen 1682. Listan över inventarier 1665 nämner ett ”baptisterium av en gråsten”. Det bör ha varit en stendopfunt av medeltida ursprung. år 1704 skaffade sig församlingen en träfunt, men inte heller den är bevarad. I stället för öppna ”bänksäten” inrättades 1704 slutna bänkar av ”vackert panelverk”. Av inredning omtalas samtidigt en vindeltrappa till läktaren och två små skåp i muren vid altaret. år 1669 förfärdigade snickaren Christian Stub ny skriftstol och klockarestol till templet; en skriftstol fanns för övrigt redan 1615. Dessa båda säten brukade vara placerade på ömse sidor om altaret. I vapenhuset fanns 1761 tre bänkar av furubrädor. Två år senare stofferades bänkar, läktare, altarskrank och funt av målaren Haqvin Nedström. Alla bänkar i nykyrkan fick 1780 sättas om till följd av fuktskador på golvläggningen. Vid slutet av 1800-talet anskaffades bänkar med gjutna fotstativ. Nuvarande bänkinredning har tillkommit vid renoveringen 1924. år 1886 inköpte församlingen en liten orgel för 475 kronor. Denna ersattes 1949 av nuvarande orgelverk, som är byggt av A. Mårtensson i Lund. Det omfattar nio stämmor, fördelade på två manualer och pedal. Två äldre psalmnummertavlor har nyligen återfått sin plats i kyrkorummet. Liknande tavlor finns i grannkyrkorna Finja och Röke. Alla torde ha utgått från Ullbergs verkstad. även en naiv målning från 1760 av Korsfästelsen kan vara utförd av Ullberg. Tavlan förvarades på loftet över orgelläktaren. Här finns för övrigt en liten samling av äldre föremål från kyrkan, bland dem en fattigstock från 1700-talet med två lås, en väl beslagen kassakista från 1800-talets mitt samt några enkla gravspadar, av vilka en är daterad 1722 och en annan 1786. – Ett stort kyrkolås med nyckel har 1982 överlämnats till Hembygdsmuseet i Hässleholm. Församlingens kyrksilver har förnyats under tidernas lopp. år 1617-1618 fick man köpa nytt nattvardssilver, sedan den gamla uppsättningen blivit stulen. även räkenskaperna 1813 berättas om en förgylld kalk och paten på 38½ lod silver, vilka försvunnit vid ett inbrott i kyrkan. Påföljande år gjorde guldsmeden Abraham Gertzen d y i Landskrona en ny kalk av förgyllt silver. En sockenbudskalk med paten, utförd av Anders Wessman i Kristianstad, inköptes 1844 gemensamt med Finja. Samme mästare förfärdigade 1851 en liten silsked av silver för Hörja kyrka. Slutligen fick församlingen 1959 som gåva mottaga vinkanna och oblatask i silver. De är utförda av hovjuvelerare Wiwen Nilsson i Lund och skänkta av svenskamerikanen Nils Pålsson i Tyringe. Församlingens lilla kyrkklocka och fram till 1924 den enda- har ringt sockenborna samman till gudstjänst allt sedan 1400-talet. Klockan saknar helt inskription, varför vi inte känner gjutarens namn eller hemort. Storklockan är däremot stöpt hos M&O Ohlsson i Ystad 1924. Kyrkoherde var då Olof Fredfeldt, kyrkovärdar August Torkelsson i Vedema och Theodor Svensson i Hörja. Inskriptionen avslutas med orden:
INREDNING OCH INVENTARIER
Hörja kyrka genomgick sin första kända restaureing 1615, troligen under ledning av byggmästaren David Nyborg från Kristianstad, vilken samma år verkade vid kyrkan i Finja. Några år senare, 1619, inköptes från Sandby tegel till stensättning av kyrkgolvet. En granskning 1620 uppger drastiskt, att det på många ställen regnade in genom tak och loft, varför sockenborna inte kunde stå torra inne i sin kyrka. Västra gaveln blev till en del ommurad 1662 av Gabriel Muremäster från Broslätt vid Hovdala. Blytaket stöptes om 1696 och tre år senare noteras, att snickaren Christian Stub lagt in nytt brädloft i kyrkan. Ur 1700 talets byggnadshistoria kan nämnas, att golvet i vapenhuset 1705 försågs med röd astrak i stället för vanlig stensättning. år 1724 lades spåntaket om på långhus och vapenhus. Samtidigt med moderkyrkan eller 1728 blev kyrkans väggar späckade och vitlimmade av murmästaren Jochum Retzlof, som också stofferade hörn och fönsteromfattningar med ”blåfärg” eller kimrök. Behandlingen upprepades i Hörja 1745. En anteckning 1750 visar, att det då låg bly över hela koret och på norra långhustaket, medan södra sidan hade dels bly och dels ekespån. Ett fönster mott norr omtalas första gången 1773. Kyrkans västra spåntak, som figuerar i räkenskaperna 1776, bör vara identiskt med valmtaket över nykyrkans gavel. Dålig ventilation av bjälklaget i utbygget medförde, att golvet där redan 1780 fick bytas ut och lufthål huggas upp i sidomurarna. Från detta århundrade kan också nämnas, att två fönster i koret och ett vid predikstolen gjordes större 1787. Ett stycke in på 1800-talet, närmare bestämt 1805, togs vapenhusgaveln ner till grunden efter att ha varit mycket bristfällig. Murmästaren Måns österberg från Kristianstad reste väggen igen och högg samtidigt ut tre fönsterhål på kyrkans norra sida. Karmar och bågar till dessa fönster snickrades 1805 av dragonen Tufve Bergenfeldt i Vedema. Han gjorde ett gott arbete och karmarna består än i dag. år 1818 antecknas, att gammalt takbly sålts och att kyrkan blivit omtäckt med koppar. Detta tak togs ner och såldes 1869, varefter man återgick till spån, senare papp och från 1924 tegel. En mindre restaurering ägde rum 1895, varvid antagligen koringången inrättades. Slutligen kan noteras, att gamla vapenhuset så sent som 1962 avdelades med en tvärvägg till sakristia och bårrum. Vad beträffar klockhuset vid kyrkan, så var det brädbeklätt redan 1616. Panelen byttes ut 1669 och 1713, då man också lade in nya fotträn i väggarna. Klockloft och stege förnyades 1736. Samtidigt med nykyrkobygget på 1760-talet lagades klockhusets stomme och klädsel. När klockan 1804 överflyttades till utrymmet över nykyrkan, inrättades det trappuppgång på norra sidan. Gamla kyrkogården – med templet ungefär i centrum och med ”lågor” och port i muren – utvidgades 1868 mot norr och öster med 9,7 kappland enligt gamla ytmåttet. I början av detta sekel anlades ny kyrkogård på östra sidan av landsvägen. Området inhägnades med ett rejält järnstängsel.
STRÖDDA ANTECKNINGAR
Redan 1798 hade församlingen planer på att bygga ett stentorn vid sin kyrka. Förslaget realiserades emellertid först 1924, då efter ritning av arkitekten Carl Andren i Staffanstorp. Kyrkan fick ett trappgavelstorn med skånsk prägel, uppfört över nykyrkans västra del och utrustat med ett litet vapenhus vid ingången. Till stöd för tornet hade två murpelare dragits upp invid sidoväggarna. Samtidigt blev långhusets båda västligaste fönster flyttade något framåt vid koret.
TORNBYGGNAD ÅR 1924
År 1765 påbörjades ett utbygge vid kyrkans västra gavel. Arbetet kom att pågå i två års tid. Entrepenörer var klockaren Jöns Biörk i Finja och åbon Torsten Tufwesson i Hörja. Bygget komplicerades av att Biörk avled 1766 och av en rättstvist vid häradstinget följande år. Därigenom vet vi t.ex. att kalken till bygget levererades av några bönder i Ignaberga och Tykarp. Ett intyg från två av dem är bevittnat av ingen mindre än Johan Ullberg i Finja. Genom utbyggnaden blev långhuset förlängt med 15 alnar eller från västra sidan av vapenhuset. På kyrkvinden upphör de äldsta takstolarna vid den gamla västgaveln. Vindsutrymmet ovanpå denna nykyrka inrättades 1804 till klockkammare. Timmermästaren Ored Malmgren högg då samman en ny klockstol, varefter det gamla fristående klockhuset kunde rivas. I nykyrkans valmade yttertak togs tre ljudhål upp och försågs med ”homejor”, syns på äldre fotografier av kyrkan.
UTBYGGNAD PÅ 1760-TALET
I församlingens äldsta kyrkostol eller räkenskapsbok ingår en beskrivning över kyrka, klockhus, kyrkogård och inventarier. Denna relation är upprättad och undertecknad av kyrkoherde Christen Willemsen i Finja prästgård den 17 februari 1665. Här följer ett utdrag i nutida språkdräkt (tillsatta eller förklarande ord inom parantes): Hörja kyrka är uppbyggd av vanlig gråsten, vitkalkad innantill men utantill är det avregnat. Utan torn. Kyrkotaket är täckt med bly helt på den norra sidan, men den södra sidan är 2/3 täckt med spån, den andra delen med bly. Innantill är kyrkan försedd med loft av bjälkar och brädor. Fönster har kyrkan tre på den södra sidan och ett på den västra ändan. Golvet är lagt med tegelplattor. Vapenhuset är uppmurat av gemen gråsten, och är loft på av bjälkar och brädor, och täckt på bägge sidor med spån. Klockhuset är uppbyggt av träverk och täckt med spån. Kyrkogårdsmuren är uppbyggd av gemen gråsten och täckt med spån. Där är två luckor och en port med en lucka på. Ingen kyrkolada, ej heller kyrkohus.
KYRKOBESKRIVNING ÅR 1665
Den kristna helgedomen fick en framträdande plats på en höjd, där man hade god utblick över byn, ån med badstället och vägen. Kanske byggdes här först en träkyrka. På 1200-talet, troligen kring århundradets mitt, gick hörjabönderna i författning om att bygga sig en stenkyrka. Det finns anledning tro, att ärkebiskopen av Lund varit initiativtagaren. Sockenborna var ju hans åbor. Kyrkan fick en enklare plan och utformning än det redan sekelgamla modertemplet i Finja hade. Byggnadens väggar murades av kluvna gråstensblock i kalkbruk. Den utrustades med rektangulärt långhus och kvadratiskt kor utan absid. Liknande kyrkor byggdes vid ungefär samma tid på andra håll i Göinge, bl. a. i Nävlinge, Sandby, Verum, Visseltofta och Vittsjö. I Hörja gjordes triumfbågen, muröppningen mellan kor och långhus, spetsbågig som en erinran om det begynnande gotiska inslaget i arkitekturen. På skeppets södra sida var ingången för menigheten, och möjligheten hade denna portal sin motsvarighet i norra väggen. De till en början små ljusgluggarna har alla gått upp i senare tiders förstorade fönster. Inte heller finns det på kyrkvinden någon gammal passage över triumfbågen; gavelspetsen blev här ommurad 1924. Hörja kyrka har inte – som många andra – fått sitt ursprungliga innertak ersatt med tegelvalv. Murarna är följaktligen inte heller förhöjda i sengotisk tid. Ovanpå det plana träloftet kvarstår av allt att döma de medeltida takstolarna, åtminstone över långhuset. I varje fall har de inte bytts ut efter 1662, det år då kyrkoräkenskaperna börjar att dokumentera byggnadshistorien. På långhusvinden finns tretton takstolar, vardera med ett stort bjälkkryss som korsas av tvenne snedstyvor, allt sammanfogat med tränaglar. över koret stöttas de fem sparrparen av snedstyvor och hanaband. En dylik ”skog” av smäckra ekeband är i våra dagar en ovanlig och magnifik syn på en kyrkvind. Takbränder har på många håll utplånat spåren av en gammal fin timmermanstradition i Skåne. I Hörja har loftbjälkarna på undersidan brädklädsel, vilket vid restaureringen 1924 fick rutindelning som erinrar om kassettak. Yttertaket var ännu vid 1800-talets början till en del belagt med bly. Under senmedeltiden – på 1300- eller 1400-talet – byggdes vid kyrkans södra ingång ett vapenhus, som ligger märkbart snett i förhållande till långhusväggen. även vapenhuset murades av gråsten, och invändigt lades loft av brädor. Församlingens kyrkklocka hängde fram till 1800-talets början i ett timrat och brädklätt klockhus bredvid kyrkan. Möjligen har den allra första klockan, som säkert var rätt oansenlig, hängt i en takryttare över medeltidskyrkan.
MEDELTIDSKYRKAN
Kyrkbyn Hörja har vuxit upp vid ett badställe, där ån korsades av en gammal färdled. Byn blev redan från tidig medeltid centrum i ett till Lunds ärkesäte hörande län, som omfattade större delen av socknen. Benämningen ”Hörja län” var i bruk ännu vid början av 1800-talet. Ortnamnet Hörja skrivs 1413 ”Hörgh”, som en biform till ”hargh” och betäcknar stenhop eller stenaltare. Möjligen fanns det i förhistorisk tid en offerplats här. Perh Loven, som 1745 skrev sin avhandling ”Om Göinge”, berättar om många resta stenar på fälten kring byn. ”Särskilt fyra av dessa, som stå på en kulle ej långt borta, äro märkliga, menar Loven, ”därför att det är ett allmänt rykte, att offer förr förrättades vid dem”.