Utifrån vår bild av vad det är att vara människa och våra tankar om Gud formas våra attityder och handlingar, vårt språk och vår tro. För mej finns det några bibelord som är grundläggande både för min egen person och för mitt engagemang i kyrkan. I skapelsen har mäniskan fått en unik ställning:
Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: "Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er..." (1 Mos. 1:27-28).
Det andra ordet kallas ofta för lilla bibeln, eftersom det så koncentrerat i en enda bibelvers, sammanfattar det glada budskapet som kyrkan fått av Jesus att leva av: "Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son , för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv" (Joh 3:16)
Gud som skapat allt bryr sej. Gud älskar och vill leva i en nära relation med oss. Det kan låta underligt för den som själv inte bryr sej om Gud. Men när jag söker livets upphov och mål och brottas med frågan om vem Gud är, så blir det förunderligt och stort att jag finns med i hans omtanke och kärlek. Jag är älskad av alltings Skapare och får vara hans vän och medarbetare. Mitt liv existerar inte i ett vakuum utan är sedan dopet inneslutet i den eviges välvilja och välsignelse. Ju mer plats jag ger åt de här tankarna, desto mera fylls jag av förundran och glädje.
