Jag tror att vi behöver erövra den attityden. Att våga vara nyfikna sökare och fördomsfria medvandrare, för att förstå hur det är fatt och vad som förväntas av oss.
Det var ju så Gud gjorde. I Jesus kom han oss mänskligt nära och levde våra vardagsliv. Med att gråta och skratta som vi gör det. Möta fördomar och misstro och tidvis leva som flykting. Ofta hade han de etablerade mot sig. Med makten och dom färdiga svaren kom han i konflikt. För att han ville ge frihet och hopp åt alla. Jag älskar slutet av kapitel 9 hos Matteus. Det berättar att Jesus gick omkring i byarna, bland vanligt folk, för att undervisa, presentera Guds rike och ta sej an sjuka. Matteus har fångat hur Jesus lär sej att förstå och förhålla sej, när han skriver att "när Jesus såg människorna fylldes han av medlidande, för de vara illa medfarna och hjälplösa, som får utan herde". Han var fältarbetaren som sökte sanningen bakom alla slagord och fasader. Han såg och förstod - och handlade efter den insikten.
Förståelse tror jag handlar om att våga komma nära. Att inte vara färdig med ett svar på distans eller som en upprepning av en standardfras. Det handlar om vilja och nyfikenhet. Om att faktiskt lära känna det man ska uttala sej om och förhålla sej till.
