Idag börjar det stora äventyret – resten av våra liv.
Låt oss se på det vi ska forma tillsammans som kyrka på det sättet. Med tacksamhet befrias vi till framsynthet och slipper att bära tunga ryggsäckar av allt som gjorts fel och kunnat missförstås. I glädjen över de ljusa minnena formas positivism och hopp.
Att vara förnöjsam är en härlig egenskap för att kunna skapa en bra framtid. Den är fri och obunden, som inte låter missnöje och klander mot allt och alla påverka en. I den andan förvandlas svårigheter till möjligheter, hot till utmaningar. Den räknar med förlåtelsen för det som ligger bakom och med ny nåd varje morgon.
Det skulle vara en allvarlig förlust om det här med förnöjsamhet är på väg ut och håller på att gå förlorat. Idag verkar vi vara så itutade att ställa krav och leta fel, så att vi sällan blir riktigt tillfreds. Alltid finns det något att klaga på, något som kunde ha gjorts annorlunda och sådant som det finns en unken doft av skamkänsla och dåligt samvete kring. Påfallande ofta har jag mött omdömen om äldre mänskor som att de var nöjda med livet – inte minst i samband med deras begravningar – som en sammanfattning av deras livsfilosofi. Trots knappa förhållanden och betydligt hårdare livsvillkor än vad som är vanligt idag har man varit nöjd och tacksam över livet. De har mött och levt i det som kunnat vara tungt och tråkigt men utan att låta det bli något så negativt att allt kretsar kring denna olycka. I stället för att jämra och beklaga sig ochjämt ha svårt för att släppa oförrätter och motgångar, så har den förnöjsamme sett andra värden, som varit mera upplyftande och gångbara. Den livshållningen har varit deras framgångskoncept.
