Foto: Maria Svensk
De första kristna kallades ”de kristna” eftersom den nya religiösa riktningens budskap handlade om Jesus Kristus. Han var den korsfäste och uppståndne Guds son och människors befriare och frälsare. Kristus är det grekiska ordet för hebreiskans Messias, Guds smorde.
Grunden till Svenska kyrkan
En avgörande händelse för Sveriges kristnande var Olof Skötkonungs dop i Västergötland. Troligen döptes han av en engelsk missionär. Som landets förste kristne kung medverkade han till upprättandet av Skara stift. Därmed var dåtidens kyrka planterad på svensk mark och missionsverket kunde fortsätta. Fler stift upprättades, gudstjänster började firas och kyrkor byggdes.
Svenska kyrkan var under medeltiden en del av den katolska kyrkan. Då byggdes många av de kyrkor som vi firar gudstjänst i idag. De byggdes mitt i byn som ett tecken på Guds närvaro i världen. Basenheten kring medeltidskyrkan var socknen, de människor som geografiskt sökte sig till samma kyrka. Undervisning och sjukvård blev tidigt två viktiga ansvarsområden i kyrkans liv och verksamhet.
Reformationen
Under medeltiden stod kyrkan i Sverige under påvens ledning. Detta kom att förändras under reformationen på 1500-talet. Då började en självständig svensk nationalkyrka ta form med en evangelisk-luthersk bekännelse och kungen som den nationella kyrkans överhuvud. Ett märkesår i den processen är Västerås riksdag 1527. Där och då började framväxten av den så kallade statskyrkan i Sverige.
Folkets språk i gudstjänsten
Reformationen innebar stora förändringar i kyrkans liv, inte minst i sättet att fira gudstjänst. Med inspiration från reformatorn Martin Luther i Tyskland bestämde man att gudstjänsterna skulle firas på folkets språk i stället för latin. Därför såg man också till att Bibeln översattes till svenska. Ledande person i den svenska reformationen var Olaus Petri. Man började också skriva psalmer att sjungas i gudstjänsterna.
Genom reformationen förbjöds ordensväsendet i Sverige. Klostren stängdes och förbjöds. Delar av det kristna budskapet omtolkades. Så tonades till exempel kravet på människans prestationer inför Gud ner. I stället betonades tron på Guds nåd och på att Jesus har levt, dött och uppstått som det stora tecknet på Guds villkorslösa kärlek.
Ledning och demokrati
Svenska kyrkans organisation blev rikstäckande. Genom 1686 års kyrkolag reglerades kyrkolivet och kyrkans organisation över hela landet. De lokala självstyrande församlingarna och deras präster stod under biskopens och domkapitlets tillsyn.
Genom nya kommunallagar på 1860-talet gjordes en bodelning mellan kommunala och kyrkliga angelägenheter. Skola och sjukvård blev inte längre kyrkans angelägenhet.
År 1863 inrättades kyrkomötet som Svenska kyrkans högsta demokratiska instans på nationell nivå.
Viktiga beslut i och för kyrkan skulle föreläggas kyrkomötet innan riksdagen fattade beslut. Kyrkomötet bestod av både präster och lekmän i en fastställd fördelning. Denna ordnig bestod till 1982, då man införde direktval av kyrkans medlemmar till kyrkomötet.
En särskild roll i kyrkans ledning har biskopsmötet. Det samlas några gånger årligen till överläggningar. Det har ingen beslutanderätt, men har en viktig rådgivande och vägledande funktion i aktuella ärenden
I vår tid
En viktig förändring för Svenska kyrkan var religionsfrihetslagen 1951. Genom den kunde vem som helst utträda ur kyrkan utan att samtidigt inträda i något annat religiöst samfund.
Den senaste stora förändringen ägde rum år 2000, då de tidigare lagstiftade relationerna mellan stat och kyrka i det närmaste upplöstes. Inga kyrkliga organ är längre statliga eller kommunala myndigheter. Den tidigare Kyrkolagen ersattes av en Kyrkoordning, som fastställs av kyrkomötet. Där definierar Svenska kyrkan sig som ett evangeliskt-lutherskt trossamfund.
Svenska kyrkan har fortfarande en rikstäckande organisation med församlingar, pastorat och stift över hela landet.