Medeltidskyrkan
Den tidigare kyrkan i Västra Vram byggdes av gråsten i romansk stil, förmodligen på 1300-talet, och blev sedan utbyggd med torn och vapenhus senare under medeltiden. För den växande församlingen blev kyrkan trång. Efter att ha uppfört läktare beviljades 1759 en tillbyggnad i norr, något som blev verklighet 1766.
De viktigaste källorna till kunskap om hur den medeltida kyrkan såg ut är kyrkans gamla dokument såsom biskopsvisitationer och räkenskaper. Modernare beskrivningar gjordes sedan under 1800-talet av arkitekten Carl Georg Brunius och Nils Månsson Mandelgren. En arkeologisk undersökning genomfördes också på 1950-talet.
Zettervallskyrkan
Under mitten av 1800-talet hade församlingen växt sig så stor att den gamla kyrkan började bli besvärande liten. Under 1860-talets början tog församlingen på allvar tag i problemet. Byggmästare S P Löfgren utvecklade förslag på hur man skulle gå till väga. Man kunde välja att bygga ut kyrkan med korsarmar, men det har nackdelen att det blir svårt för vissa besökare att se prästen. Man beslöt sig därför för att bygga nytt.
1867 presenterade domkyrkoarkitekten Helgo Zettervall ritningar som godkändes. Dessa innebar att medeltidskyrkan revs, och en helt ny kyrka i ungefärlig nygotisk stil började byggas. Det enda som behölls av den gamla kyrkan var en bit av det gamla tornet.
Byggandet påbörjades i september 1868. Under byggandet uppstod en strid kring tornet. Vissa menade att det gamla tornet var för dåligt för att kunna bära det nya tornets spiror. Striden, som stod mellan byggmästare O Cedergren och församlingen gick ända upp i hovrätten.
Södra tvärskeppet i Västra Vrams kyrka kunde invigas den 12 december 1869, tredje söndagen i advent, av biskop Wilhelm Flensburg. Kyrkan var då inte helt färdigbyggd, men det gick ändå att hålla gudstjänst i lokalen.
Den nya kyrkan har en korskyrkeplan med ett västtorn. Det fyrkantiga tornet har en stor spira i mitten som flankeras av fyra mindre spiror i vardera hörnet. Två strävpelare hjälper till att hålla uppe tornet. Ovanför tornets västra portal finns ett stort rosettfönster. Även kyrkans tvärskepp åt söder och norr har stora rosettfönster.
I långhuset finns det tio fönster. Även i koret finns tio fönster som placerats parvis. Fasaden är putsad i en gul färg med vita omfattningar kring fönster, knutar med mera. Interiören var smyckad med ett flertal schablonmålningar på bland annat valvbågar. I taket hänger tre ljuskronor för stearinljus, varav två av bandjärn i långhuset och en salongskrona med prismor i koret.
Kyrkans predikstol kommer från den gamla kyrkan. Den tillverkades troligen under början av 1600-talet och har sedan målats om flera gånger. En baldakin tillverkades till predikstolen 1703 av bildhuggaren Gustav Kihlman. På 1700-talet målades predikstolen om, så även på 1800-talet då färgen blev pärlgrått. När den nya kyrkan byggdes fanns tankar på en helt ny predikstol, men man valde att behålla den gamla. Baldakinen användes dock inte. I den nya kyrkan stod predikstolen så att tidigare dolda sidor blev synliga, varför man gjorde vid dessa också. Under 1870-talet målades stolen om i en ekimitation och förgyllning. På 1900-talet återställdes stolen, först på 1930-talet genom borttagning av 1800-talets färglager och sedan på 1950-talet då man återställde predikstolen till 1600-talets renässansfärgsättning.
På fem av korgens sidor finns skulpterade bibliska scener med bibelcitat under varje tavla. Bilden närmast trappan föreställer Adam och Eva ätandes kunskapens frukt. Den andra visar en julkrubba och den tredje föreställer korsfästelsen. Den fjärde visar Kristi uppståndelse och den femte och sista den yttersta domen. Efter denna finns två fält till synliga, men dessa innehåller inga bilder utan enbart marmorering.
