Kyrkan rymmer 200 personer.
Kyrkobyggnaden
Under tidigt 1100-tal byggdes den äldsta kyrkan, som endast omfattade den nuvarande absiden, men redan under senare hälften av 1100-talet började man att resa långskeppets murar. När man idag går upp på vinden ovanför själva kyrkorummet kan man se att långskeppets stenar är sammanfogade med tornets stenar. Kyrkan är alltså byggd i ett skede och även om det tog sin tid var det meningen att kyrkan från början skulle bestå av absid, långskepp och torn. Valv slogs troligen på 1400-talet och sitt slutliga utseende fick kyrkan 1849-1859 då de båda sidoskeppen fogades till.
Dopfunt och dophall
När man kommer in genom kyrkans västra igång hamnar vi i en dophall. Här ser vi en målning av Jesu dop. Här var troligen ursprungliga platsen för dopfunten. Kyrkans dopfunt är från 1100-talet och gjord av Trydemästaren - Magister Majestatis. På skålens framsida syns bilden av den majestätiskt tronande Kristus som är kännetecken för Magister Majestatis.
Unika takmålningar
Adam och Eva i lustgården - I långskeppets västra del återberättas med dramatisk livfullhet Evas skapelse och syndafallet.
Vid en genomgripande restaurering 1938-39 återställdes många partier i sin ursprungliga skönhet. De båda utomordentligt vackra valvbågarna i tornbottenvåningen med sin strävpelare frilades, och de överkalkade målningarna togs fram.
Även målningarna har tillkommit under olika skeden. Den äldsta målningen är absidens bild av Gud Fader med den korsfäste Sonen mellan sina armar och den lyssnande apostlaraden därunder, som daterar sig från 1200-talet. Något senare är bilden på triumfbågsväggen av den heliga Anna, Jungfru Maria och Jesusbarnet: ”Anna själv tredje”.
I valven möter de dominerande målningarna. I långskeppets västra del återberättas med dramatisk livfullhet Evas skapelse och syndafallet. På den sista bilden driver ängelns höjda svärd ut Adam och Eva ur lustgården. Troligen har liknande bildframställningar prytt långskeppets övriga valv. Dessa målningar, liksom apostlagestalterna i absidens valv, hör senmedeltiden till och kan dateras till omkring 1500. Apostlarna är försedda med respektive attribut. Vi känner igen Petrus med nyckeln och Paulus med det svärd, med vilket han lär ha blivit avrättad.
Johannes har i sin hand en kalk, ur vilken en orm ringlar. En Dianapräst i Efesus skall ha gett honom en bägare gift att dricka. När Johannes gjorde korstecknet över bägaren ”flydde giftet i ormens gestalt”. Filippus syns med den dubbla korsstaven, och Jakob d.ä. är iklädd sin karakteristiska pilgrimshatt och har vandringsstaven i sin hand. Bartolomeus lyfter den kniv, med vilken hans hud enligt legenden blivit avflådd, och Mattias framträder med sitt martyredskap – yxan.
De så gott som oläsliga språkbanden över apostlarnas huvuden har troligtvis innehållit olika satser ur den apostoliska trosbekännelsen. Rankorna i valven har tillkommit under den sista målningsperioden i slutet av 1500-talet.
Predikstol
Predikstolen har årtalet 1654, men den är troligen äldre då den bär drottning Annas vapen (d. 1612)
Altaruppsats
Altaruppsatsen med årtalet 1651 bär spår av både renässans och barock och fogar i sin bildframställning samman gamla och nya testamentet.