Barnet som föds förs fram mot det nya livet och lämnar sin trygga tillvaro för något helt okänt. Och det behöver tas emot av kärleksfulla händer. Det säger något om uppståndelsen.
Kyrkans tro är en tro på uppståndelsen, för den enskilda människan och för världen. Kristen tro uttrycker ett löfte om liv och omsorg när livet för en enskild människa är slut, och ett hopp för mänskligheten om en ny himmel och en ny jord.
På den första påskdagens morgon var Jesus korsfäst, död och begraven. (Matteusevangeliet 28:1-8). Allt hopp var ute och några av kvinnorna som följt Jesus och funnits nära honom kommer till graven för att sörja och smycka, av omsorg och kärlek.
Där möts de av uppståndelsen och evangelierna berättar om hur de får veta: - Han är inte här, han går före er! (Matteusevangeliet 28:7, Markusevangeliet 16:7).
Om uppståndelsen
Paulus frågar hur de döda uppstår. Bibeln bär en mängd bilder och uttryck för människans förväntan och hopp om nytt liv. Gamla testamentets skapelseberättelse har gett ord till det som sägs i begravningsgudstjänsten ”Av jord har du kommit, jord skall du åter bli.” Gud har blåst sin livsande i människan berättas det (1 Mosebok 2:7). Människan dör och återvänder till jorden (1 Mosebok 3:19). Gud sänder åter ut sin livsande och jorden blir ny (Psaltaren 104:30).
I nya testamentet uttrycks att människan är kropp och själ, en helhet, som med kropp och själ dör och uppstår till nytt liv.
Paulus svarar själv på sin fråga om hur de döda uppstår. Han tar hjälp av bilden av blommorna som har en helt annan färg, form och skönhet än fröet som en gång lades i jorden (1 Kor 15:42.44). Ur fröet växte något nytt. Ur döden växte livet.
Det är det vi har att lita på, förvänta oss. Var inte rädd, tro bara! säger Jesus (Markusevangeliet 5:36).
Närvarande i död och liv
Påskens händelse om Kristi död och uppståndelse är en händelse genom tid och rum, redan nu och imorgon. Jesus har gått före oss. Därför är Gud också närvarande i död och liv.
Den nyskapande kärleken finns redan här och nu. Varje gång livet upprättas mitt i sin begränsning, sker uppståndelse och det eviga livet går att ana. Varje gång hoppet och förväntan tar sig uttryck i kärlek, godhet, liv och mening, anar vi Guds rike.
När Gud blir människa i Jesus Kristus, som lever, dör och uppstår betyder det att Jesus gått före oss. Han är huvudet och vi kroppen som följer efter. Som när ett barn föds.
Kontakta redaktionen