Härom kvällen fylldes Stora Teatern i Göteborg. Den fria teatergruppen Die Bune som jobbar med ungdomar från Angered hade premiär på sin föreställning Trotagningar. Sorlet var ovanligt högt och förväntan stor när fyra kvinnor mellan 14 och 20 år intog scenen. Med rörelse, dans och ord berättade de naket, vackert och utan omvägar om sig tro.
Doha Almarie, Segal Mohamed, Sabina Krasniqi och Mona Rinkinen får hela teatersalongen att vibrera. Ingen är oberörd, då allt bygger på deras egen berättelse om Tro: Tro på Gud, tro på sig själv, tro på vad som är rätt och fel. De har alla olika bakgrund men alla vill med emfas berätta sin berättelse, om sin tro.
Med livsberättelser som gåva
Från första tagningen fångar de unga kvinnorna publiken. Ur mörkret på scen träder de fram, en efter en. ”De har gjort sig fina”. Allt sorl är borta, allt fniss och skämt lägger sig. För dessa berättelser är ”på riktigt”. De levererar inga finputsade manus. Kvinnorna står där på scen, helt enkelt, med sina livsberättelser som publiken får som en gåva.
I förtroende berättar de för oss om deras kamp för rättvisa och längtan till kärlek. Besvikelse, ilska och hopp. För hopp och framtidstro finns det mycket av.
Samtal om tro
Efter föreställningen samtalade jag med regissören Birte Niederhaus om processen fram till premiären. Det blev ett samtal om tro och hur vi växter som människor. Vi som varit där gick hem fyllda av tro också på en ung generation kvinnor från förortens Göteborg.
Ylva Leitzinger, studentpräst Göteborg
Kontakta Redaktionen