Ja, bikt finns i Svenska kyrkan.
Bikten är en möjlighet för den enskilda människan att bekänna sina synder och få Guds förlåtelse. Det är en försoning med Gud som genom prästen ger förlåtelse för all synd och skuld. Men det är också en försoning med sig själv genom att bli löst ifrån tyngder av skuld och skam. Det kan också få till följd att man själv inser att man ska söka försoning med andra människor, till frimodighet och glädje.
Bikten föregås lämpligen av ett själavårdande samtal med en präst. Här kommer prästens tystnadsplikt in. Alla samtal med en präst är dock inte själavårdande och ligger inte under tystnadsplikten, exempelvis samtal om vardagliga saker. Därför är det viktigt om en person söker upp en präst för ett samtal av själavårdande karaktär, att såväl prästen som konfidenten (= den som sökt prästen i själavårdande syfte), är införstådda med att samtalet ligger under tystnadsplikt.
Samtalet kan mynna ut i att konfidenten önskar bikta sig, vilket är ett djupare steg, ja, det djupaste och det yttersta steget, i vården av en människas själ.
Enligt svensk lag råder absolut tystnadsplikt för präster och biskopar i Svenska kyrkan för vad som yttras vid bikt eller själavårdande samtal. Andra yrkeskategorier inom Kyrkan kan föra själavårdande samtal, men i det här avseendet råder en avgörande skillnad mellan präst och övriga inom Kyrkan.
Låt mig ge ett exempel: Om ett barn skulle berätta för en församlingsassistent eller diakon att det blivit utsatt för sexuellt övergrepp av en förälder, är församlingsassistenten/diakonen skyldig att rapportera detta till berörd myndighet. Skulle däremot en förälder komma till prästen och under tystnadsplikt bekänna att han/hon utfört ett sexuellt övergrepp mot sitt barn, får inte prästen anmäla detta. Den absoluta tystnadsplikten får inte röjas, hur allvarligt brottet än är. Det stannar mellan den som bekänt sin synd, prästen och Gud. Ingen annan får veta detta. Det som prästen däremot sannolikt kommer att göra i en sådan här situation, är att uppmana den skyldige att själv anmäla sig och att vara beredd att ta konsekvenserna för sitt handlande, och att be den drabbade om förlåtelse, och på så sätt söka försoning.
Det själavårdande samtalet kan förekomma under olika tillfällen, innan bikten sker. Själva bikten kan äga rum i ett invigt kyrkorum, och prästen vara liturgiskt klädd.
I bikten ligger betoningen på den biktandes syndabekännelse och avlösning, det vill säga prästens tillsägande om syndernas förlåtelse på Jesu Kristi uppdrag.
Genom avlösningen i bikten är därmed skulden betald och finns inte längre kvar. Däremot kan konsekvenserna fortfarande finnas kvar i relation till andra människor. Genom syndabekännelsen och Guds förlåtelse kommer emellertid följden i ett annat perspektiv.
Att ha bekänt sin synd och fått Guds förlåtelse är en djup välsignelse.
I de flesta psalmböcker hittar man ordningen för bikt på sidorna 1753 och följande.
Annika Stacke, komminister i Gnosjö pastorat
