Kyrkoordningen
Kyrkohandboken ska användas vid huvudgudstjänster och kyrkliga handlingar. Den används även vid församlingens gudstjänster i övrigt. (18 kap. 3§)
Huvudgudstjänst
En distinktion som är viktig att känna till är den mellan huvudgudstjänst och icke- huvudgudstjänst. Firas en mässa/gudstjänst som huvudgudstjänst är vissa moment inte längre fakultativa.
Till dessa hör:
Överlåtelsebön eller Bön om förlåtelse, antingen som en del av samlingen eller i anslutning till kyrkans förbön.
Trosbekännelsen (som dock kan bytas ut mot en trinitarisk psalm)
Kyrkans förbön
Måltidens texter
En mässa som firas som huvudgudstjänst ska innehålla lovsägelse, prefation (sjungen eller läst), nattvardsbön, brödsbrytelsen, fridshälsning, O Guds lamm, och bön efter kommunion. Detta gäller alltså även en ”familjemässa” som firas som huvudgudstjänst – men den nya kyrkohandboken ger också rikliga möjligheter att utforma en sådan på ett sätt som ska kunna ta till vara barnperspektivet. (18 kap. 6§)
Enligt kyrkoordningen är varje församling och pastorat ålagda att fira minst en huvudgudstjänst på söndagar och kyrkliga helgdagar. Varje församling i ett pastorat är inte ålagda av kyrkoordningen, men genom den hållning som Göteborgs stifts domkapitel har kring utformandet av församlingsinstruktionen, har man valt att hålla fast vid att även varje församling i ett pastorat ska fira huvudgudstjänst. I en huvudgudstjänst läses alltid minst evangelietexten för söndagen. I en högmässa ska även gammaltestamentlig text och episteltext läsas, men i mässa/gudstjänst som huvudgudstjänst är det inte ett måste. I kortare gudstjänster (som veckomässa) kan annan text än evangelietexten läsas.
Vill du ha en översikt av gudstjänsternas moment, klicka här.
Benämningar på gudstjänster
Det går bra att använda de gamla begreppen, som familjegudstjänst, söndagsmässa och veckomässa, men de finns inte längre som separata ordningar, utan får sättas ihop utifrån ordningen för Mässa/Gudstjänst. Undantaget är högmässa, som innebär en specifik ordning, och som ligger väldigt nära HB86 i sin struktur.
Temagudstjänst
Temagudstjänst existerar inte som eget begrepp längre, men kyrkohandboken talar ändå om gudstjänster som firas ”enligt ett tema som inte är kyrkoårsbestämt”. Om man vill följa ett annat tema än evangeliebokens i huvudgudstjänst (det vill säga läsa helt andra bibeltexter) måste det dock först anmälas till domkapitlet.
Inledningsord
En gudstjänst ska alltid inledas med den trinitariska formeln, ”I Faderns och Sonens och den Heliga Andens namn” eller ”I Guds, den treeniges namn.” Det är det minimum av inledningsord som alltid måste finnas med. Inledningsord är i övrigt möjligt att utforma fritt, förutom den mångfald av alternativ som finns i kyrkohandboken.
Liturgisk musik
Ny liturgisk musik till de befintliga texterna får skrivas, och ska anmälas till domkapitlet. Om nykomponerad liturgisk musik skulle innebära ändring i texterna blir även det föremål för anmälan till domkapitlet, eller medgivande om det gäller måltidens texter. Intentionen i kyrkohandboken är dock att gällande texter är de som ska brukas för det regelbundna gudstjänstlivet. (KO 18 kap 6a §)
Måltidens texter
Ändringar i måltidens texter kräver enligt kyrkoordningen medgivande av domkapitlet. Detta inkluderar även:
att göra om en nattvardsbön till växelläst version.
att sjunga ett helig eller O Guds lamm med annan text än de som finns i kyrkohandboken.
Psalmer
Enligt ordningen för mässa/gudstjänst – oavsett om det är en huvudgudstjänst eller inte – ska minst tre psalmer finnas med, i mässan fyra. En inledningspsalm, en gradualpsalm, en offertoriepsalm om det är mässa, samt en slutpsalm/lovpsalm.
Kyrkohandbokens anvisningar säger att färre psalmer kan förekomma i det som kallas för ”kortare gudstjänst”, till exempel veckomässa. När det handlar om vilka psalmer vi får sjunga och inte så går det att läsa i Kyrkoordningen 18 kap 4 § (se nedan). Antagen psalmbok för Svenska kyrkan är de sjuhundra första psalmerna. Den ska användas vid huvudgudstjänster och kyrkliga handlingar. Den gängse tolkningen är att det därför ska finnas minst en psalm från dessa 700 första i huvudgudstjänst och kyrkliga handlingar. I övrigt så får psalmer bytas ut mot andra psalmer eller församlingssånger som inte ingår i psalmboken – om den präst som leder gudstjänsten och den tjänstgörande kyrkomusikern är ense. Det finns alltså stor möjlighet att använda såväl tillägget (701–800) som psalmer i 90-talet och 2000-talet, men också sjunga sånger ur böcker som Ung psalm, olika barnpsalmböcker, egenkomponerade sånger med mera.
Om man däremot helt frångår den antagna psalmboken i huvudgudstjänsterna ska det anmälas till domkapitlet, enligt KO 18 kap 6§. KO 18 kap 4 § Psalmboken ska användas vid huvudgudstjänster och kyrkliga handlingar. Psalmer får bytas ut mot andra psalmer eller församlingssånger som inte ingår i psalmboken om den präst som leder gudstjänsten och den tjänstgörande kyrkomusikern är ense. (SvKB 2017:14)
