Foto: Kerstin Stickler/Härnösands stift

Risk att kyrkorna förfaller – staten måste ta sitt ansvar

Mitt i byn står ofta en kyrka. Den kan ha stått där i hundratals år, några ända sedan medeltiden. Hit kommer människor för avgörande händelser i sitt liv. Här finns ovärderliga kulturskatter, här finns historia som sitter djupt i väggarna. I höst tar riksdagen beslut om statens del av ansvaret för de kulturmiljöskyddade kyrkobyggnaderna.

I Härnösands stift förvaltar Svenska kyrkan 228 kyrkor och kapell, spridda i de fyra landskapen Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland. Över 80 procent av byggnaderna är skyddade enligt kulturmiljölagen, det innebär höga krav på reparationer, vård och underhåll. Svenska staten bidrar årligen med pengar till kostnadskrävande och antikvariskt motiverade insatser. I Härnösands stift innebär det i dag närmare 26,8 miljoner kronor per år. Det är en stor summa pengar, men att renovera en kyrka är kostnadskrävande.

Faktum är att pengarna inte räcker för att bedriva det underhåll som krävs. Under de senaste fyra åren har statens bidrag inte ens täckt hälften av de behov som församlingarna påvisat. Situationen är ohållbar. Trots att det även finns ett inomkyrkligt underhållsbidrag till församlingarna så återstår stora behov som inte kan mötas.

Det var inför relationsändringen år 2000 som staten förband sig att årligen bidra med kyrkoantikvarisk ersättning (KAE), för förvaltningen av svenska folkets gemensamma kulturarv. Sedan 2009 har summan legat fast på 460 miljoner kronor per år, fördelat över hela landet. Detta trots inflation och minskat penningvärde. Fortsätter det så här är risken för allvarligt förfall uppenbar.

Mot den bakgrunden har vi i Svenska kyrkan tagit fram ett konkret förslag för hur statens anslag mer kan komma i nivå med behoven:     

Faktum är att pengarna inte räcker för att bedriva det underhåll som krävs. Under de senaste fyra åren har statens bidrag inte ens täckt hälften av de behov som församlingarna påvisat.

Eva Nordung-Byström, biskop

·        Höj den kyrkoantikvariska ersättningen successivt från dagens 460 miljoner till 700 miljoner kronor år 2027. I praktiken återställs då ersättningen till dess ursprungliga värde. För att göras det på ett ekonomiskt ansvarsfullt sätt föreslår vi en trappa där 80 miljoner årligen tillförs anslaget under en treårsperiod. En sådan höjning motsvarar 2 promille av reformutrymmet i den återhållsamma statsbudgeten för 2024. Att det skulle saknas pengar håller inte som motargument. Det som krävs är politisk vilja.    

·        Inflationsskydda anslaget från och med 2028 genom att räkna upp det årligen med konsumentprisindex. Så kan vi undvika att det på nytt uppstår en sådan urholkning som har skapat dagens allvarliga läge. 

Förra året mötte jag de flesta riksdagsledamöter från Västernorrlands- och Jämtlands län för att berätta om förslaget, i dagarna har jag också skickat dem ett brev. Eftersom riksdagen senare i år ska ta beslut om den kyrkoantikvariska ersättningen (KAE) för åren framöver, är det viktigt att ledamöterna inser behoven.

Kyrkorna är andliga rum öppna för var och ens andakt. Kyrkorna också är svenska folkets gemensamma kulturarv. Därför vill jag även berätta för er församlingsbor, det handlar om vad vi ger i arv till kommande generationer.

Eva Nordung-Byström, biskop i Härnösands stift


Bildtext: Förra året renoverades fasaden på Bjärtrå kyrka i Kramfors, en insats som var kostnadsberäknad till närmare 8 miljoner kronor och delvis genomfördes med stöd av statens kyrkoantikvariska ersättning. Foto: Kerstin Stickler/Härnösands stift