Andlig vård i kriminalvården

Har du någon gång varit berövad din frihet?
Hur känns det att vara misstänkt och anklagad?
Hur är det att i djupet av sitt inre brottas med att
"mina närmaste lider på grund av något som jag har gjort"?
Vad riskerar det att göra med en människa
att inte känna något hopp inför framtiden?  

Att finnas som kyrka i Kriminalvården är bland annat att möta erfarenheter av det här slaget, att försöka ge rum för att bearbeta dem, och att påminna om Tillvarons
djupdimension så som den kommer till uttryck i den kristna traditionen.   

Kyrkans arbete på fängelse och häkte ingår i vad som brukar kallas Andlig vård i Kriminalvården. Den andliga vården i Kriminalvården utgörs dels av en ekumenisk kristen närvaro, dels av andra religiösa traditioners arbete. Det är ett uppdrag som grundar sig i Regeringsformen, kap 2, § 1, 6:e stycket:  

”Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad: religionsfrihet; frihet att ensam och tillsammans med andra utöva sin religion.”   

Men för kyrkan utgår fängelsesjälavården också ur själva Evangeliet:
  
"Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.”
(Matt 25:35-36)  

I Kriminalvården utgörs kyrkans andliga vård i stor utsträckning av samtal, såväl enskilda som i grupp. Utöver det ingår också exempelvis att ge möjlighet till gudstjänst.  
 

Själavårdare i kriminalvården i Kalmar är Heidi Lövstrand och Sofie Walter,  präster i Svenska kyrkan och Kennyh Widén, pastor med koppling till Hamnkyrkan i Oskarshamn. Sofie arbetar på häktet i Kalmar, Heidi och Kennyh arbetar både på anstalten och häktet.