Kristi himmelsfärdsdag
Idag minns vi när Jesus lämnade sitt jordsliga sammanhang och flög upp till sin Faders himmel. Lukas skriver i episteltexten att ett moln tog honom ur deras åsyn. Här är det alltså Gud som är aktiv, Gud är ofta i moln i bibelns berättelser.
För några veckor sedan begravdes kompositören Georg Riedel i S:ta Maria Magdalena kyrka. Han hade själv önskat en visa som skulle sjungas av församlingens barnkör. Visan hade han och Barbro Lindgren skrivit 2009.
Det står ett moln på min blåa himmel
Det står och mörknar, det står och vaggar
Det står så tyst på min blåa himmel
Det står så stort där, det står så tungt.
Vill du mig illa, du moln, vad vill du?
Du moln vad vill du, vill du mig illa?
Kom vind och blås på det mörka molnet
Gör hål på mörkret, blås hål på molnet.
Och låt det flyga som ljusa tussar
Och låt det dansa som vita trasor
Och låt det flyga bland allt som flyger
Som ljusa tussar på min blåa himmel.
Jag tror många av lärjungarna såg med förtvivlan på hur Jesus togs i väg från dem. När han äntligen var tillbaka från döden och rädslan var borta. Så ser de honom försvinna i ett moln på berget. Kanske är detta det svåraste Jesus ställts inför fram tills denna dag. Att få sina vänner förstå att det inte innebär att han från och med nu ska vara osynlig för all framtid. Två män i vita kläder avslutar himmelsfärden med att lakoniskt fråga vad lärjungarna stirrar på. Jesus kommer att komma tillbaka just så som de sett honom fara upp. Det är alltså ingen avatar Jesus har varit, en skenkropp hans ande bott i tills nu.
Barbros och Georgs visa om molnet berättar om ett barn som ser ett moln på sin blåa himmel. Barnet vill få bort molnet, som verkar mörkt och hotfullt. Vill du mig illa moln? frågar texten.
Jag tycker att vad som gör denna visa så stark är att molnet inte försvinner, det förstörs inte, men det ändrar skepnad. Till ljusa tussar, som dansar över blåa himlen. Molnet är kvar - men i annan form.
Det Lukas text om himmelsfärden kan säga oss idag är hur vi människor gärna låser oss vid för korta perspektiv. Vi tolkar och drar så snabba slutsatser vi kan. Vi slarvar med vår närvaro och vår tillit i vår törst efter omgående sammanfattning.
Det moln som först verkade skrämmande för lärjungarna visade sig vara Gud själv. De tvingades släppa kontrollen, sitt förtvivlade grepp om Jesu kläder, när han börjar lyfta mot skyn. I målningar av denna stund är stämningen jublande och himmelsk. Jag tror den mest var fylld av skräck för Jesu vänner. Vad vill du, vad gör du, moln? Varför gör du oss detta?
Kristi himmelsfärdsdag är tillitens stora dag. Vi får sällan hela perspektivet genast.
Än han vi inte fått fullt perspektiv av Kristi himmelsfärds dag, för Jesus Kristus har inte kommit åter än. De långa perspektivens lov handlar ofta inte så mycket om väntan som vad vi faktiskt gör medan vi väntar.
Det kan molnet påminna oss om idag.
Lars Lifvendahl