En påskhymn raserar mina försvar
Det strider mot allt sunt förnuft att Jesus uppstod från de döda. Det är ju logiskt sett en omöjlighet. Jag kan känna igen mig i de lärjungar som tvivlade när de mötte den uppståndne Jesus. Men när kyrkans höga valv fylls av en enkel hymn i påsk, då brister alla mina försvar. Sakta, sakta, öppnar sig mitt hjärta för det omöjliga: Att livet segrar över döden.
Mot slutet av sitt liv fick Albert Einstein frågan om det fanns något han ångrade. Han lär ha svarat: ”Jag önskar att jag tidigare i mitt liv hade börjat läsa mystikerna”. Mystikerna som söker sig bortom fysikens lagar, bortom det förnuftiga och rationella. Mystikerna som verkar mena att Gud döljer sig i det anspråkslösa och omätbara. Koltrastens drill innan gryningen kan berätta att natten ska vika för dagen. Vårens första påskliljor kan vittna om livets uppståndelse. En enkel sång kan öppna människohjärtat för det omöjliga.
Jag har inga vetenskapliga belägg för att övertyga dig om att Jesus uppstod från de döda. Rent logiskt kan jag inte ens övertyga mig själv. Men när tonerna klingar ut under valven, så har mina försvar rämnat för länge sedan. Mot himlen står mitt hjärta vidöppet. Om livet segrar över döden? Jag vill våga det omöjliga. Jag tror.
Med önskan om en glad påsk.
Olle Liljefors, präst