Byggnaden
Oderljunga kyrka stod färdig 1854. Den byggdes utanpå den gamla medeltida kyrkan som då ansågs för liten. Egenhet med Oderljunga kyrka är att altaret står i väster, vilket går emot gammal kristen sed. Anledningen är förmodligen att man tagit hänsyn till vägen och ansett det mest praktiskt att ha ingången vid huvudvägen.
Välkommen in
I vapenhuset finns den gamla fattigbössan. Den stod tidigare placerad utanför kyrkogårdsmuren, men flyttades 1992 in i kyrkan. Rest mot väggen finns också en kalkstensgravvård från 1700-talet. Gravstenen var ursprungligen placerad i golvet i den gamla kyrkan. När den nuvarande kyrkan byggdes placerades gravvården vid kyrkans norra sida. 1991 flyttades stenen in i vapenhuset.
Al Freskomålningen
Inne i själva kyrkan möter oss Kaj Siesjös al Freskomålning. Målningen utfördes på kyrkans fondvägg 1955 i samband med en större renovering. Konstnären har utgått från Jesu inbjudan i Matt. 11 "Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag ska skänka er vila." Med korset som bakgrund står Kristus mitt i Oderljungabygden - välkomnande och inbjudande. Han står vid Bälingessjön. Till vänster ser man altarstenen, som erinrar om den stenhäll i skogen ett par kilometer söder om kyrkan där ett nattvardsbord dukades för snapphanarna på 1600-talet. Runt Kristus stannar människor upp i sin vardag för att lyssna till hans inbjudan. Al Frescomålningen framställer också livets kretslopp från liv till död. Vårens träd och blommor, fåglarna flyger, frukten mognar och liemannen fullgör sitt värv.
Predikstol
Predikstolen som stått i den gamla kyrkan är snidad av Amiralitetsbildhuggaren Niclas Ekencrantz 1741. Träfigurerna som smyckar predikstolen föreställer i mitten Kristus omgiven av de fyra evangelisterna
Dopfunt
Dopfunten är kyrkans äldsta inventarium. Den tros härstamma från 1200-talet, och har också funnits i den gamla kyrkan. Dopfunten har en rund oornerad cuppa och fyrsidig fot och är huggen i två block. Dopfatet i mässing med bottenrelief som framställer bebådelsen stammar troligen från 1500-talet.
Takkronor
De tre takkronorna skänktes till kyrkan 1914. De var "tagna i bruk första söndagen i advent 1914. Köpta genom i församlingen hopsamlat medel", som det står ingraverat i den ena kronan.
Sidokapell
Sidkapellet i kyrkans norra skepp fungerade tidigare som dopkapell, men tjänstgör sedan 1989 som gudstjänstkapell de flesta av kyrkoårets söndagar. Vid renoveringen 1955, då fresken målades, flyttades det gamla altaret till sidkapellet. 1991 tillverkades ett fristående altare och kapellet fick ny stolinredning. Altartavlan från 1643fungerade som altaruppsats också i den gamla kyrkan. På sockeln läses årtalet 1643 och en latinsk inskription hämtad från Jes. 55 "Alla ni som är törstiga, kom hit och få vatten." Även prästens och kyrkvärdaranas namn står nämnda. Den latinska texten ovanför tavlan är Paulus ord om rätt nattvardsfirande i 1 Kor.11. Motivet på altartavlan är nattvardens instiftande. Överst är en framställning av korsfästelsen samt på latin orden "Sannerligen han bar våra krankheter"
Kororgel
Kororgeln är den gamla orgeln som stod på huvudläktaren fram till 1952. Den byggdes 1890 i Hjärnarp och blev renoverad första gången 1950. 1952 magasinerades orgeln och ställdes undan i det södra sidskeppet. 1985 blev det en ny renovering och orgeln togs i bruk och används nu som "gudstjänstinstrument" då sidkapellet används. Kyrkans stora orgel, placerad på huvudläktaren, har tre manualer och 29 stämmor. Orgeln byggdes 1952 av Olof Grönlund, Gammelstad. Fasaden, utan ljudande pipor, tillkom ett årtionde senare.
Kyrkklocka
Den gamla kyrkan hade fristående klockstapel. Här hängde den "lilla klockan" som nu finns i kyrkan. Denna klocka var den enda klockan fram till 1936. Klockan som saknar inskription, prydes av en nästan utplånad bild av St:Petrus torde vara gjuten någon gång under 1400-talet.
Den stora klockan är tillverkad 1936.
