Jagets existens har liksom själens ofta ifrågasatts. Ett exempel är den skotske 1700-talesfilosofen David Hume. Han ansåg att jaget endast är ”ett knippe av upplevelser” – något bestående jag existerar inte: tar vi bort alla upplevelser finns det ingenting kvar, ingen kärna som är ”jag”. Tanken har vissa beröringspunkter med buddismen.
Men det är inte helt lätt att släppa tanken på ett särskilt jag. Förutsätter inte hela vårt rättssystem ett ansvarigt jag? Och i skönlitterära verk finns inte sällan en person som kallas ”jag”. Mystikerna talar visserligen om ett jag som uppgår i Gud i den mystika upplevelsen – men vad är detta som uppgår? Många människor tror att jaget eller själen övervinner kroppens död, kanske återfinns i andra kroppar – men vad eller vem är det som överlever?
MEDVERKANDE
Mikael Kurkiala docent i kulturantropologi,
forskare vid Svenska kyrkans enhet för forskning och analys
Torsten Pettersson professor i litteraturvetenskap vid
Uppsala universitet
Oliver Li TD, forskare vid Centrum för mångvetenskaplig
forskning om religion och samhälle vid Uppsala universitet
Samtalet leds av Carl-Reinhold Bråkenhielm, professor emeritus
Söndag 3 mars kl 13.00–14.30, Storkyrkosalen