”Vem som helst kan hysa medkänsla med en vän i hans lidanden, men det fordras en verkligt fin natur för att sympatisera med en vän som har framgång” (Oscar Wilde).
Kanske är det så att vi har svårt att uppriktigt glädja oss åt andras framgångar? Avunden tycks vara en del av den mänskliga naturen, liksom hämndbegäret, skadeglädjen, oviljan att dela med sig samt föraktet för personer eller grupper av personer som vi på något sätt uppfattar som ”underlägsna”.
Sådana tankar eller känslor är förstås ingenting vi är stolta över, snarare försöker vi på olika sätt dölja dem. Förvisso finns det förklaringar, till exempel evolutionära, till att vi ändå utrustats med dem, men att det finns en evolutionär grund för dessa attityder innebär inte att det är försvarbart att bygga en moralfilosofi eller politisk ideologi på dem. Så hur lever vi med denna dissonans eller dubbelmoral?
MEDVERKANDE
Åsa Nilsonne, psykiater och professor emerita i medicinsk psykologi
Håkan Salwén, universitetslektor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet
Hanna Stenström, docent vid Enskilda Högskolan Stockholm.
Samtalet leds av Lotta Knutsson Bråkenhielm, TD
Söndag 29 oktober kl 13.00–14.30, Storkyrkosalen