Birgitta Söderberg är tidigare stiftsadjunkt för gudstjänstfrågor och projektledare för boken Begravningssed i förändring som delvis bygger på teologie doktor Lena Edlunds förstudie Begravningstradition i förändring.
Varför tror du allt fler väljer bort begravningsceremonin?
– Ursprungsfrågan är ”hur tar vi hand om våra döda”, kontrar Birgitta Söderberg.
Frågor som var den döda är (mellan dödsfall och begravning) och vem som vakar över henne har vi svårt att svara på, medan det är annorlunda i andra religioner, menar hon.
– I Sverige är vi rationella och individuella, vi vill göra på vårt eget privata sätt, och uppgiften att ta hand om den döda har vi lämnat över till samhället.
Från allmän angelägenhet till privatsak
Birgitta Söderberg berättar att synen på vem begravningen egentligen hålls för har förändrats från 80-talet och framåt. Från att förr ha varit en allmän angelägenhet ses begravningen idag mer som en privatsak för familjen.
– Vi lever också i en annan samhällssituation, ofta urbant och anonymt i större städer. Googlar du på begravning så kommer direktkremation upp som ett slags första alternativ. Det blir en lockande enkel lösning.
Kring en begravning kommer många frågor upp. Flera familjer kanske ska komma överens. Det behövs ett socialt tryck för att vi ska ta oss an uppgiften, menar Birgitta Söderberg och berättar att hon till och med fått frågan om ifall den döda ens behöver vara med på begravningen. Begravningen anses vara till för de sörjande och efterlevande och inte som en övergångsrit för att den döda ska bli väl omhändertagen.
”Tappar bort riten”
– Begravningen har kommersialiserats till en slags eventkultur, ett ”sista event”, som gör att vi tappar bort riten. Den behöver vi för att sörja gemensamt, ta farväl och, hos oss kristna, överlämna den döda i Guds händer.
Inom kyrkan behöver man vara flexibel men samtidigt värna riten, tycker Birgitta Söderberg. Hon säger att vi lever i ett prestationssamhälle;
Men det handlar inte om att få sin cv uppläst i kyrkan utan om värdet som människa – tack för livet, tack för att du fanns.
Pia Strand Runsten
