Begravningsgudstjänst med urna, där kremeringen redan är genomförd, ökar snabbt. En vanlig anledning är att de anhöriga har svårt att hitta tid för begravningsgudstjänsten inom en månad. Det kan också bero på att präst, musiker eller lokal är upptagna, eller att begravningsbyrån inte kan åta sig fallet. Ibland handlar det om dödsfall utomlands, väntan på rättsmedicinskt utlåtande eller fördröjd dödsattest.
I delar av Stockholms stift får präster och kyrkomusiker alltmer avancerade önskemål att ta ställning till och man upplever att människor är allt mindre hemmastadda i den kyrkliga begravningstraditionen.
Traditioner förändras över tid
Ceremonier och traditioner för vad vi gör när en människa dör har funnits i tusentals år. Det finns många historiska gravplatser i Sverige som vittnar om hur människor tänkt och handlat kring sina döda. Genom nya influenser och sätt att förstå tillvaron förändras våra traditioner över tid.
Den första kremationen genomfördes i Stockholm år 1887. Under 1900-talets andra hälft började kremationerna att öka i antal för att 1980 bli den vanligaste begravningsformen. Utvecklingen har sedan lett till nya gravskick som urngrav, minneslund och spridning av aska utanför begravningsplats. Idén om kremation uppstod ur de dåliga hygieniska förhållanden som var vanliga på 1800-talets begravningsplatser.
Olika perspektiv på begravning
Kyrkans personal arbetar med begravningar varje vecka. De yrkesgrupper som berörs är bland andra kyrkomusiker, bokningsansvariga, vaktmästare och präster med flera. Personalen möter anhöriga i sorgegrupper, i barn- och ungdomsarbetet och genom andra grupper. Begravningsbyråns representanter bär på andra viktiga erfarenheter och perspektiv på begravning. Var och en av oss har också personliga relationer till död och begravning.
Pia Strand Runsten
Källor:
Begravningssed i förändring; L. Edlund, L. Åström, B. Söderberg, Svenska kyrkan, Stockholms stift, Ineko 2016
Begravningstradition i förändring, forskningsrapport, 2015; L. Edlund, Svenska kyrkan, Stockholms stift
