Efter ännu ett halvår har svärtan övergått i ljusare toner och högdagrarna kommer sakta tillbaka. För oss närmaste blev begravningsceremonin ett trösterikt och högtidligt minne som vi bär med oss.
Begravningsceremonin hölls en majdag i den vackra landsortskyrkan som stolt sträckte sig mot den blå himlen, dagen till ära inbäddad i skir grönska. Glädjande nog hade det visat sig att vår vän var medlem i Svenska kyrkan, något vi varit osäkra på. Vid begravningsceremonin deltog den närmaste familjen, några gamla vänner och släktingar, men också många unga vuxna och andra för oss tidigare okända personer.
”Tack för att du fanns”
Vi förstod att vår familjemedlem och vän, som alltid varit en inkluderande, vänlig och något bullrig humorist, såklart hade haft en speciell dragningskraft på sin omgivning. Det kändes bra att vi alla fick tillfälle att ta farväl.
Vi var många som delade sorgen, kände vördnad och gemenskap både den här dagen och efteråt. Genom begravningsceremonin i kyrkan visade vi vår respekt för en älskad familjemedlem och vän som nyss fanns hos oss men som vi där och då behövde överlämna i Guds omsorg. Allt enligt den ritual och tradition som brukats av människor under långa tider och inget vi behövde uppfinna på nytt. Ett ”tack för att du fanns” och ett kärleksfullt, värdigt och högtidligt avslut.
Pia Strand Runsten
