Möt konfa-teamet som tänjer på gränserna

Att ge de olika konfirmandgrupperna, eller alternativen, spännande namn är viktigt för att tilltala ungdomarna. Ett år döptes grupperna efter Håkan Hellströms låtar. Jerker berättar att konfirmandgrupperna är olika och skiljer sig åt i sin inriktning: 

− Vi har ett alternativ som heter STHLM: Push Your Limits med möjlighet, inte ett krav, att åka på läger. Vi vet att det finns ungdomar som inte vill av olika anledningar. Den gruppen är stadig och lite mindre. Vi har två olika sommarläger i Sverige. Dels på Gotland, dels i Rättvik med gruppen som kallas En midsommarnattsdröm och som i år kommer att flyttas till Järvsö. Förutom sommarlägren har vi återstartat gruppen som åker med buss ner till Assisi i Italien. Vi avstår från att flyga på grund av klimat och miljöskäl.   

Som en Astrid Lindgren-midsommar

Ungdomarna vill heller inte alltid ha så stora förändringar, menar Emelie, och förklarar att En midsommarnattsdröm står kvar för det är word by mouth, alla vet om den gruppen och den har haft samma namn i flera år. Hon berättar målande om lägret i Rättvik som har varit väldigt idylliskt, nästan som Astrid Lindgren-versionen av midsommar. Ungdomarna har fått hjälpa till att göra blomkransar, bada, äta glass och buffé.  

I Skarpnäcks församling har vi aldrig varit rädda för att prova någonting nytt, säger Jens: 

− Mitt första år hade jag en konfa-grupp med fokus på segling. Det blev en jättebra grupp men vi ville ändå prova någonting nytt. Så efter diskussion bestämde vi oss för att ta upp resorna till Assisi igen och se hur det funkar. Sedan finns också våra mer stabila alternativ som håller över tid.  

Under stora högtider, när det mesta stänger igen, kan det vara lätt att känna sig ensam. Är det dessutom tufft hemma i familjen är det en stor tillgång med alternativa aktiviteter. 

− Personalen i Skarpnäcks församling jobbar gärna för att hålla kyrkan öppen under högtider, med låga trösklar och kostnadsfria verksamheter för barn och ungdom, tillägger Jerker.   

  
På julaftonskvällen ska alla veta att vi har öppet ifall någon önskar komma, menar Emelie: 

− Sedan långt tillbaka, och innan jag började, har kyrkan haft öppet för ungdomar på julafton. Vi ordnar alltid någonting kring de röda dagarna och erbjuder ett alternativ för den som inte önskar vara hemma. Vi vill ge en chans till firande där ingen behöver vara orolig för att någon ska dricka för mycket, eller att det ska bli bråk och högljudda tjafs runt middagsbordet.  

Här jobbar alla med konfirmander

I arbetslaget behöver alla präster och pedagoger vara beredda att jobba med konfirmander i församlingen, säger Jerker: 

− Vi har strukturerat konfirmandarbetet så att vi tre bildar styrgrupp. Jag är verksamhetschef för barn- och ungdomsverksamheten, Emelie är samordnare och Jens är kaplan i ungdomsverksamheten. Sedan finns andra präster, pedagoger, diakoner och musiker kopplade till verksamheten, och naturligtvis alla våra ungdomsledare. Vi vill att det ska finnas en kontinuitet i personalgruppen för att kunna skapa och förvalta de här traditionerna.   

Som präst lägger Jens ungefär trettio procent av sin tjänst på rent konfirmandarbete, men mycket av verksamheten som han gör utöver det kan ändå kopplas direkt eller indirekt till konfirmandbiten. 

− Jag är en av de anställda i Ungdomsgruppen, en direkt konsekvens av konfirmandarbetet. 75 procent av min arbetstid går åt till ungdomar, men inte enbart konfirmander. Jag och mina andra kollegor har alla lite olika profiler och olika inriktningar i våra tjänster, men i stort sett har alla konfirmander till någon del, säger Jens.   

Emelie är den som jobbar mest med konfirmation, men inte hundra procent: 

− Allt vårt ungdomsarbete genomsyras av konfirmation. Vi i personalen försöker alltid se till att stöta på varandra i olika kombinationer, grupper och verksamheter så att den röda tråden märks i vårt arbete även där.  

Envisa och motiverade

  
Själv är hon uppvuxen i Skarpnäck, konfirmerades 2007 och blev därefter ungdomsledare. Sedan 2017 har Emelie arbetat som konfirmandsamordnare i församlingen. Inspirationen kommer från olika håll, menar hon: 

− Alla vi som arbetar är otroligt envisa, motiverade och brinner för ungdomarna. 2015 var Skarpnäck absolut inte ett område där konfirmation stod i fokus, men det fanns en ungdomsgrupp och en lokalavdelning kopplad till Skuss där ett ungdomshäng ordnades varje söndag. Nu sker det tre gånger i veckan i våra olika områden, och vi är flera i personalen som jobbar på de olika platserna. På så sätt kan vi lyssna in och se till att vi är där vi behövs i området, att vi är där när det händer.  

Emelie beskriver inspirationen till arbetet som ett resultat av stor samverkan med olika aktörer i området, tillsammans med en blandning av samtal med ungdomar och med varandra. Kyrkoråd och fullmäktige har satsat stort på barn- och ungdomsverksamhet sedan lång tid tillbaka. Det är tacksamt och en förutsättning: 

− Att vi får frihet att göra de saker vi gör, kan vara flexibla och får komma med nya idéer. Förslag har sällan röstats ner, vi får i alla fall försöka.  

  
Jerker menar att det finns en vilja att satsa på barn och ungdomsverksamheten hos ledningen. Församlingen vill vara en närvarande och god kraft i lokalsamhället, kunna räcka kyrkans traditioner och berättelser vidare men också koppla ihop detta med gudstjänstlivet: 

− Att se öppenheten som finns bland ungdomar är väldigt inspirerande. Vi hade nyligen askonsdagsmässa här med över 100 personer. Majoriteten var ungdomar som gick fram för att bli korstecknade, det var starkt.  

Stor skillnad

  
Jerker som själv är uppvuxen på det småländska höglandet menar att det är stor skillnad mellan hans egen konfirmandtid och dagens verksamhet. Idag handlar arbetet om att skapa möjligheter och förutsättningar. 

− Min roll som präst, chef och en del av ledningen känns viktig för att kunna ge ungdomarna de upplevelser som är unika för konfirmationen, som skapar de här starka banden till kyrkan. Det är absolut en motivation.  

  
Den stora anledningen till att Jens blev präst och engagerad i ungdomsarbetet är hans egen konfirmationstid: 

− Både präst och församlingsassistent brann verkligen för sina jobb. På samma sätt som de lyckades nå fram till mig försöker jag förmedla till mina konfirmander. En känsla av att bli sedd, att bli tagen på allvar och få mandat att växa. Att få bli en självklar del i någonting större, både i församlingen, i samhället och i den stora världsvida kyrkan.   

En del av drivkraften är att om kyrkan ska kunna leva vidare om 100 år eller till och med om 50 år så måste vi göra ett så bra jobb vi kan med dem som kommer, fortsätter han: 

− Nu lyckas vi konfirmera ungefär hälften av våra tillhöriga 15-åringar, det är bra, men vi måste göra det ännu bättre. Statistiken säger att de som konfirmeras själva i högre grad är benägna att döpa sina barn och finnas i församlingens gemenskap. Det är superviktigt.  

Pia Strand Runsten