Taket rasar i Fellingsbro kyrka. Nytt golv i Grangärde kyrka gräver hål i Gränge-Säfsnäs församlings ekonomi. I Sundborns kyrka hade den stora Carl Larsson målningen inte kunnat bevaras utan kyrkoantikvarisk ersättning.
Svenska kyrkans församlingar förvaltar det största sammanhängande kulturarvet i Sverige. Sedan år 2000, då kyrkan skildes från staten, har den kyrkoantikvariska ersättningen varit en förutsättning för att Svenska kyrkan ska klara att ta hand om det kyrkliga kulturarvet. Men när byggkostnaderna ökar samtidigt som den kyrkoantikvariska ersättningen minskar i värde, blir konsekvenserna stora för församlingarna och för Sveriges kulturarv.
Vi uppmanar våra riksdagsledamöter att agera för att rädda det världsunika kulturarv som tillhör oss alla.
I Västerås stift finns mer än 200 kyrkor som berättar en tusenårig historia. Det är byggnader och miljöer som har varit ovärderliga för de som gått före oss och som behöver bevaras och kunna brukas av framtida generationer.
Men detta gemensamma arv lever i dag på lånad tid. Det är dags för staten att ta sitt fulla ansvar för dess fortlevnad.
I Fellingsbro rasade delar av innertaket för en tid sedan. Renoveringen beräknas kosta 22 miljoner kronor. Kyrkan måste hållas stängd i väntan på att ansökan om kyrkoantikvarisk ersättning behandlas. Om församlingen får ersättningen blir egeninsatsen ändå cirka fem miljoner kronor.
I Sundborns kyrka finns en stor väggmålning av Carl Larsson. När den behövde renoveras innebar det också att kyrkan måste stänga. Församlingen hade aldrig kunnat renovera konstverket utan kyrkoantikvarisk ersättning.
Grangärde kyrka behövde få nytt golv för en tid sedan. Kostnaden blev även där stor för församlingen trots kyrkoantikvarisk ersättning. Konsekvenserna kommer nu, när församlingen måste sälja fastigheter för att få ekonomin i balans.
Alla kyrkor måste ha ett uppdaterat skydd för brand och andra olyckor. Tillgänglighetskrav är också något kyrkorna måste beakta.
Sammantaget innebär det att församlingarnas budget i hög grad går till byggnaderna.
När Svenska kyrkan och staten fick förändrade relationer år 2000 kom parterna överens om att kyrkan ska tilldelas så kallad Kyrkoantikvarisk ersättning genom statens årliga budgetbeslut i riksdagen.
Den kyrkoantikvariska ersättningen ska kompensera Svenska kyrkan för de överkostnader som uppstår vid vård och underhåll och för de begränsningar i nyttjanderätten som kulturmiljölagen medför.
Statskontoret beredde frågan och föreslog att staten successivt skulle tillföra Svenska kyrkan medel till en nivå om 460 miljoner kronor per år. Denna nivå uppnåddes 2009. Sedan dess har ingen ytterligare höjning gjorts trots inflation och minskat penningvärde. Idag motsvarar 460 miljoner kronor 1996 över 700 miljoner.
Detta innebär att underhållsskulden växer, med risk för skador och mer kostsamma insatser längre fram. Om inte staten tar sitt ansvar riskerar Sveriges största sammanhängande kulturarv, ett kulturarv som tillhör oss alla, att förfalla.
Kyrkorna är för Sverige vad pyramiderna är för Egypten: De berättar vår gemensamma historia och är vårt rotsystem. Varje kyrka är en fast punkt som vi vänder oss till när tillvaron skakar. Oavsett vilken tro individen utövar - eller inte - så är kyrkorna öppningar mot en djupare verklighet. De stabiliserar samhället och förenar människor.
Vi ställer oss bakom Svenska kyrkans förslag på förändring av den kyrkoantikvariska ersättningen:
• Höj den kyrkoantikvariska ersättningen från 460 miljoner till 700 miljoner kronor år 2027. Det innebär att ersättningen återställs till dess ursprungliga värde. För att höjningen ska kunna göras på ett ekonomiskt ansvarsfullt sätt föreslår vi att det görs i en trappa där 80 miljoner kronor årligen tillförs anslaget under en treårsperiod med start 2025. En sådan höjning motsvarar 2 promille av reformutrymmet i den återhållsamma statsbudgeten för 2024.
• Inflationsskydda anslaget från och med 2028.
Vår bild är att det finns ett brett och genuint intresse för det kyrkliga kulturarvet bland riksdagens partier. Trots det har ersättningen urholkats till dagens ohållbara nivå.
Det kyrkliga kulturarvet är ett gemensamt ansvar. Ett ansvar också för varje enskild riksdagsledamot – det handlar om kyrkobyggnaderna i den egna valkretsen. Den här gången får det inte stanna vid vackra ord. Nu är tid att agera!
Mikael Mogren
biskop Västerås stift
Mikael Karlsson Aili
stiftsantikvarie, Västerås stift
Per Kallin Pålsson
kyrkoherde, Näsby Fellingsbro församlingar
Torsten Byström
fastighetschef, Svärdsjö, Enviken, Sundborns pastorat
Anna-Karin Andersson
kyrkorådets ordförande, Gränge-Säfsnäs församling