Klara Zimmergrens krönikor
Klara Zimmergren är återkommande krönikör i pastoratstidningen Våga - läs årets krönikor här!
Krönika - Välbehövlig verklighetsflykt
Hör jag ordet vampyr, eller om det börjar yras om någon invasion från yttre rymden, gäspar jag högt och irriterat och greppar fjärrkontrollen. (Ur Klara Zimmergrens krönika i Våga, mars 2021.)
Krönika - Det går det med
Ibland erbjuds jag av snälla människor att få låna deras torp eller stugor för att sitta och skriva i. Jag svarar vänligt nej. Det vore en katastrof. Om jag var en flyttkartong skulle den vara märkt “bör ej lämnas för länge utan sällskap”. (ur Klara Zimmergrens krönika i Våga, december 2020)
Krönika - Trösten i svansar som bankar i golvet
"Nästan alla barn vill i någon ålder ha en hund. Det verkar ingår i ett barns utveckling. Förresten behöver det inte vara en hund, en ko går bra, en get? Kanske en hamster, bara det är ett djur." (ur Våga juni 2020)
Krönika - Jul i mitt hjärta
"En del av oss längtar, redan i september. Och så finns det de som bävar och kämpar emot, de som inte har någon att köpa något till eller äta tillsammans med, de som kanske ser till att bli inkallade på jobb hela helgen." Ur Klara Zimmergrens krönika från tidningen Våga, advent 2019.
Krönika - Det blev en vår igen
"I år var jag på riktigt osäker på om den verkligen skulle komma, jag tänkte att den kanske skulle straffa oss helt och bara utebli. Ge oss en kvarsittning för att vi inte sköter vårt uppdrag. Att ta hand om planeten åt de som kommer efter oss." ... (Klara Zimmergrens krönika från tidningen Våga april 2019.)