Närbild på ett kors av aska ritat i pannan på en man.
Foto: Magnus Aronson /Ikon

Krönika - Gud ge mig sinnesro

Vi hann inte ens plocka ned julpyntet hemma förrän caféerna började sälja semlor. Vadan denna brådska undrar jag varje år när en ny högtid står inför dörren.

Är det bara jag eller börjar butikerna sälja julmust och adventspynt tidigare och
tidigare? Knappt har vi hunnit avsluta en högtid innan vi blir uppmanade att köpa
på oss saker inför nästa. Som att vi på något sätt har svårt att stanna upp och
bara vara, och inte får lov att göra bokslut och utvärdera innan nästa stora grej
ska börja förberedas. Men om man inte utvärderar, riskerar man att förlora något;en insikt, en lärdom, positiv feedback för det som blev bra eller konstruktiva förbättringsförslag kring det som kan göras annorlunda.

Kanske riskerar även fastan att bli något som vi skyndar in i, nästan lite tävlingsinriktat; ”i år ska jag minsann läsa bibeln ordentligt hela fasteperioden,
och be mer ska jag också göra”. Men fastan är knappast någon tävling där vi ska överglänsa varandra eller oss själva i fromhet. Fastan inleds med Askonsdagen och det namnet kommer från den katolska sedvänjan att strö aska på sig som botgöringstecken denna dag. Numera kan man på många håll få ett kors av aska tecknat i pannan, ofta åtföljt av orden; ”Kom ihåg, o människa, att du är stoft och att du åter skall bli stoft. Omvänd dig och tro evangelium”.

Utmanande ord som vänder upp och ner på en värld. Ett kors av aska ritas i pannan som en påminnelse om att vår kropp en dag ska återvända till den jord
som den en gång kom ifrån. Vi lever i oroliga tider både i vårt land och i vår värld.

Häromdagen kom vår dotter hem från skolan och frågade; ”Mamma, kommer det att bli krig i Sverige?”. Även om hon inte tittar på nyheterna så är internet fullt av tal om krig, våra unga kan inte värja sig mer från detta än vad vi vuxna kan. Och kanske dröjer det inte länge innan man hamnar i en känsla av hopplöshet och maktlöshet – för vad kan man göra? Vad kan var och en av oss göra? På den frågan finns inte bara ett enda enkelt svar. Men det finns en sak vi som kristna kan enas i och det är i bönen. Vi kan be för vår värld, för dom som innehar maktpositioner i världen och tar stora och viktiga beslut och vi kan be för helt vanliga människor som drabbas av konsekvenserna av dessa beslut. Vi kan lyssna på Jesu ord och faktiskt försöka leva efter dom: ”Allt vad ni vill att
människor skall göra för er, det skall ni också göra för dem”. Vi kan försöka leva
så att tro och handling förenas. Och vi kan be bönen om sinnesro tillsammans:
Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. Amen.

Jenny Magnusson,
församlingsherde i Älvsborgs församling

februari 2024