Mo Javid är fotograf och reporter med mångårig erfarenhet av digital kommunikation. Den kompetensen kom väl till pass när Högsby församling behövde ställa om till videosändningar.
Mo Javid och hans 18-åriga dotter Kiana kom till Sverige 2017 och till Högsby februari 2018. Mo började förra våren med nystartsjobb och har nu avslutat sin andra säsong på kyrkogården.
– Jag konverterade från islam i Iran. Det är därför vi är här. På grund av min tro. Men Migrationsverket tycker inte att min kristna tro är tillräckligt djupgående känslomässigt – jag vet inte hur de vet det, säger han med ett skratt.
– Vi väntar nu 26 månader på nytt beslut. Under tiden får jag inte gå på SFI. Så jag tränar svenska på jobbet i kyrkan och lär mig lite av min lärare, berättar Mo och stöter sin dotter lätt i sidan.
Utöver sitt arbete på kyrkogården är Mo en starkt bidragande orsak till pastoratets digitala utveckling på senare tid.
– Före coronaviruset var vi inte digitaliserade på något vis och vi hade absolut inte varit där vi är nu utan Mo, säger Jonathan bestämt.
Bästa vinkeln
– Tidigare jobbade jag som fotograf, redigerare och reporter under många år. Det var mitt jobb, tills jag lämnade Iran. Jag saknar jobbet men … Det är livet. Man måste fortsätta, säger Mo.
– Han har utbildat oss i personalen i det tekniska och gjort att vi känner oss mycket mer trygga både framför och bakom kameran. Dessutom har Mo lärt oss redigeringsprogram,
vinklar och hur jag behöver stå i predikstolen för att det ska bli bra i bild, berättar Jonathan med ett leende.
Mo har blivit en viktig resurs och kompetens för pastoratet. Tack vare de medel som anslagits, har pastoratet dessutom kunnat köpa in utrustning som stativ, redigeringsdator och kameror.
– Det har gjort stor skillnad i coronatider, att kunna sända gudstjänster och tillgängliggöra kyrkan för de som mer eller mindre har varit isolerade. Med Mos hjälp har sändningarna kunnat bli väldigt mycket bättre! Vi kommer, med hans hjälp, absolut att fortsätta med våra sändningar, berättar Jonathan.
– Det är en ära att få vara här, säger Mo.
Sysselsätta barnen
Högsby var avfolkningsort 2015. Hus stod tomma och de mindre byskolorna riskerade att stängas på grund av bristande elevunderlag. Därför valde kommunen att ta emot många flyktingar. Idag är Högsby den enda kommun i Sverige där mer än fem procent av invånarna kom som flyktingar 2015. Svenska kyrkan var då snabbt igång med mötesplatser och språkcaféer, dessutom samlade verksamheten drygt 30 ideella. Särskilt riktade Svenska kyrkan sina satsningar till kvinnor.
För att möjliggöra för kvinnor att lära sig svenska, startades barnverksamhet parallellt med språkträning.
Då kunde barnen sysselsättas och kvinnorna koncentrera sig. Det visade sig vara ett lyckat koncept.
– Vi bjöd in representanter för sjukvård, polis, kommun och myndigheter till träffarna, så att
de där kunde förmedla viktig information till kvinnorna. Att barnen hade parallell sysselsättning, att många ideella engagerades och att tolk fanns närvarande gjorde stor skillnad, betonar Jonathan Darte.
Nätverket med kommun, Migrationsverket, vård och andra organisationer stärktes av samarbetet kring flyktingsituationen: att jobba tillsammans var en nödvändighet. Efter hand
förändrades behoven, och även önskemålen från myndigheter. De senaste åren har Svenska kyrkan i Högsby därför följt utvecklingen och anpassat satsningarna.
Bygger på förtroende
– Runt 2019 funderade vi över hur vi bäst kunde bidra till integration, i andra former än språkcafé och mötesplatser. Vi insåg att arbetet på kyrkogården kunde vara en god ingång till det svenska arbetslivet, säger Jonathan.
Församlingen i Högsby satsar nu på att möjliggöra sysselsättning, språkträning och kulturmöten.
– Det är fantastiskt att Arbetsförmedlingen ringer oss när de har en person som behöver språkträning och introduktion till svenskt arbetsliv! Det visar att vi har byggt upp ett starkt förtroende, säger Jonathan.
Kyrkogårdens arbetslag har de senaste åren berikats med flera nya krafter, bland annat av personer med nystartsjobb men också för språkträning.
– Det här är integration på riktigt: att inlemmas i de positiva normer som finns på arbetsplatser.
Det är något vi fortsätter med eftersom vi ser hur givande det är, säger Jonathan.
Text: Emilia Lindstrand