Södra Finnskoga kyrka

Redan på 1720-talet restes krav på att dessa finskdominerade bygder skulle avsöndras som egna församlingar bland annat på grund av den långa vägen till sockenkyrkan. Ett kungligt brev av den 24 februari 1826 gav Nordvärmlands finska befolkning rätt till egen kyrka och församling.
 
Kyrkan kom i huvudsak att uppföras under åren 1831-35 även om fortsatta arbeten bedrevs under resterande delen av 1800-talet. Den timrade kyrkan uppfördes med korsformad plan och västtorn.
 
Kyrkans timmerväggar är exteriört brädfodrade och vitmålade med vissa inslag av byggnadstidens enkla klassicism. Kyrkan speglar väl de dåtida stilidealen inom svensk kyrkobyggnadskonst, och i interiören är Karl Johantidens förkärlek för det ljusa och strama synlig.
 
Vid en restaurering 1953 gjordes stora ingrepp i kyrkans planform. Den södra korsarmen raserades och en sakristia och församlingslokaler inrymdes i den norra.
 
Även kyrkorummet, som täcks av ett brädvalv, bär spår av restaureringen, då bland annat färgsättning och fast inredning förnyades.

Skogsbygderna i västra delen av Dalby socken koloniserades under 1600-talets andra hälft av invandrande skogsfinnar.

Uppfördes på 1830-talet efter ritningar av Axel Nyström vid överintendentsämbetet