Svartvit bild. Soldater siktar med en kanon på hjul i en bukt i Algeriet.
Lyssna

Nyhet / Publicerad 13 september 2024

Ett långt liv för vapenindustrin

Karlskoga är för många likvärdigt med Bofors och dess försvarsindustri. Redan på 1600-talet startade kanontillverkningen, då Sverige under stormaktstiden hade en fördel jämfört med övriga Europa: mängder av järn.

Under slutet av 1800-talet investerade Alfred Nobel i en stor del av Karlskogas industri. Fortfarande tillverkas nitroglycerin, dynamit, granater och ammunition, och nu som då är till­verkningen högteknologisk. Nobels investeringar lade grunden för en lång tradition av vapen- och försvarsindustri.

Tryggheten var det viktigaste

En av de som har arbetat i vapenindustri är Marjatta Juvonen. Hon har arbetat som kranförare och vid svarven. De sista åren före pensionen var hon kontrollant på ­samma arbetsplats. Marjatta kom liksom många andra som arbetskrafts­invandrare från Finland. Hon kommer från Norra Karelen och återvänder dit på semestern. Hon har trivts bra i Sverige.

– Min känsla är att finländare var tacksamma mot Sverige för att de fick lön från en tryggad arbetsplats. Vi var stolta över vårt arbete och vi kunde köpa och äga egna bilar. 

Hon reflekterade inte särskilt över resultatet av arbetet.
– Vi pratade eller tänkte inte mycket på att Bofors tillverkade vapen, utan vi var bara tacksamma för att vi hade arbete och ett tryggt liv. 

Tryggheten i Karlskoga gav många arbetstillfällen. Flest kom från Finland, men också från Danmark, Ungern och Österrike. Karlskoga lockade även människor från andra delar av Sverige.

– Det bästa med arbetslivet var att vi fick del av svensk välfärd och välstånd. 

Marjatta berättar att skogarna och sjöarna omkring staden påminner om hemtraktens landskap, med massvis av bär att plocka och mängder av fisk i sjöarna. Sverige är det trygga boendelandet, asuinmaa; det är som att vara hemma.

Tillverkningen lever vidare

Bland sverigefinnar som Marjatta känner finns det såklart en rädsla för krig. Krigsminnen från Finland lever kvar, men Marjatta har inte förberett sig för krig. Marjatta är ingen prepper. Hon har inget särskilt förråd eller bunkring av varor. I frysen finns dock mat för flera månader. 

– Om elektriciteten slås ut, klarar jag mig dåligt. Jag är helt beroende av el och maten i frysen skulle inte klara sig.

Idag är Marjatta pensionär. Hon är tacksam för sitt arbetsliv inom vapenindustrin och hennes äldsta son arbetar där.

Jonatan Edlund