Vad ska vi ta oss till om det händer något allvarligt i vår familj eller vårt samhälle?
I min familj har vi pratat om att vi i en situation där vi hotas av krig eller en större katastrof ska försöka samlas på mitt torp i Östra Götaland. Där har vi rent vatten, vedspis och utedass. Där klarar vi oss även utan el. Det finns ett skafferi med mat, en vevradio och framför allt bra grannar som kan hjälpa oss. Vi har dock inte planerat det särskilt detaljerat; det kan bli svårt att ens ta sig ut på landet om till exempel tågen inte går. Men det känns bra att i alla fall ha en plan.
Vi lever i en tid där krig och katastrofer kommer nära inpå oss, och det är svårt att tala om fred. Man kan tala om fred först när man är villig att lyssna på den andra och när det finns plats för respekt för människovärdet. Bibeln talar om fred – inte bara som motsats till krig, utan också som ett sätt att leva tillsammans mitt i olika händelser (och människor). Jesus lovar att lämna sin fred hos oss. Fred är som en fågelunge som varsamt läggs i våra händer.
Fred börjar med små möten och med att lära sig tillit. Man behöver inte trampa ihjäl en skalbagge, man kan bara ta ut den. Man kan lyssna på den som är upprörd och dela hens ångest. Man kan vända sig till Gud närhelst man känner rädsla eller ångest för någonting. Psalmerna talar om människors nödrop och hur de fått hjälp.
Despoterna styr och ställer med hjälp av rädsla och lögner, men Jesus berättar om kärleken och sanningen som är starkare än rädslan. Vi vet inte vad som händer i morgon, men i dag får vi ännu plantera nya äppelträd. Vi alla får hjälp av Gud som har lovat att vara med oss i både livet och döden. Det är en trygghet som bär oss genom höstens stormar.
Anna Toivonen
