Klimatförändringarna är på riktigt och mänsklig aktivitet är den största orsaken fastslår flera rapporter. Medierna fylls av ödesmättad retorik om klimatrelaterade katastrofer, samtidigt som berättelser om hur vi kan skapa mer hållbara samhällen lyser med sin frånvaro.
”För att kunna förstå världen, måste du kunna föreställa dig den. För att kunna förändra världen, måste du kunna föreställa dig den annorlunda från hur den är nu” sa Sofia Oreland, workshopsfacilitator, präst i Svenska kyrkan och doktorand i Global kristendom med avhandlingsämne klimataktivism och teologi i Sverige och Sydafrika.
Under workshopen uppmuntrades deltagarna att dela med sig av sin förtvivlan när det gäller klimatkrisen. Psykiska problem bland barn och ungdomar; ojämlikhet mellan generationer och länder; tvekan att ta det första steget; vanan vid en särskild levnadsstandard; cynism inför framtiden samt känslor av uppgivenhet och hopplöshet var bland de frågor som stack ut.
Oreland delade med sig av resultat från sin omfattande forskning i Sydafrika och Sverige med fallstudier inom klimataktivism, "Tro kan vara en källa till hopp i tider av osäkerhet, nöd och sorg. På organisationsnivå kan trosaktörer tillhandahålla struktur och verktyg för handling.” I samklang med generalförsamlingens tema pratade hon om Guds kallelse till transformativt hopp och undrade om tro kan kombineras med politisk aktivism och tillbedjan för att åstadkomma positiv förändring.
Tro kan vara en resurs i mötet med klimatnödsituationer och därför borde framtida berättelser fokusera mer på klimatanpassning. Diskussionerna kretsade bland annat kring pilgrimsfärder för att förändra tankesätt, livsstilsförändringar, minskad konsumtion, gemenskapsanda, utbildning och tillhörighet till naturen.
Medföreläsare, Almut Bretschneider-Felzmann, präst i Svenska kyrkan och teologisk sekreterare på kyrkokansliet, talade om Ett biskopsbrev om klimatet, som ger teologisk och andlig vägledning i klimatnödläget och beskriver kyrkans roll i det. Hon talade också om Svenska kyrkans Färdplan för klimatet som har tre tydliga övergripande målsättningar inom Svenska kyrkans arbete för klimatneutralitet, värderingsförändring och klimaträttvisa, med kvantitativa och kvalitativa undermål.
Avslutningsvis sa Oreland att hopp inte är någon diffus idé utan en praxis som behöver kommuniceras väl. Kyrkan måste vakna upp och agera. Med tanke på den långa historien av människor med olika trosuppfattningar som tillsammans söker utmana och förändra samhället är interreligiös dialog om frågorna också viktigt.
