En berättelse om kyrkans själavård
Så kom den där dagen när hon inte längre orkade bära alla känslor inuti längre. När sorgen och förtvivlan tvunget måste hitta ett språk. Hon sökte sig till kyrkan, började undersöka vem hon skulle våga ta kontakt med. Vem kunde hon lita på hade ett öppet sinne för hennes berättelse?
När hon darrande ringde den första gången och bad om ett samtal var det oerhört viktigt att den hon ringde till tog henne på allvar och utan att ifrågasätta bokade in ett möte. Så började ett samtal som byggde broar över avgrunder, ord som långsamt fick verkligheten att förändras. Ibland var det som om hon bara berättade samma sak om och om igen, men efter en tid märkte hon att berättelsen förändrades, att hon själv förändrades. Hennes bild av livet och döden, av sig själv och andra hade nya färger. Det var som ett mysterium, tillvaron fick fler dimensioner. Som en oväntad gåva kom längtan efter Gud, efter något bortom ord och begriplighet. Nu handlade inte samtalen längre bara om hennes egen berättelse, nu började hon kunna spegla sig i de stora berättelserna från bibeln. Orden i kyrkan började brinna, beröra, få henne att längta efter mer. Snart var det enskilda samtalsrummet inte alls nog. Hon behövde kyrkans rum och riter, hon behövde göra handlingar som hade betydelse för fler än henne själv.
Det här är en berättelse om själavård, om samtalet i kyrkans värld. Ibland ser det ut ungefär så här. Ibland söker vi en fördjupad tro när vi söker upp en själavårdare. Ibland behöver vi ett enda samtal om en enskild situation som vi behöver få sätta ord på. Och ibland behöver vi få samtala under en tid.
UTMÄRKANDE FÖR KYRKANS SJÄLAVÅRD
- Den är till för ALLA som vill
- Den är gratis
- Prästerna har absolut tystnadsplikt
- Fokus är konfidenten (den som kommer för samtal), det är dennes frågor, berättelse och svårigheter som är det betydelsefulla
- Du behöver ej vara troende