Allt annat än en omedelbar vapenvila är ett nederlag för mänskligheten - Uttalande av Erik Lysén gällande situationen i Gaza

I söndags attackerades ett internflyktingläger i Rafah. Över 40 människor, varav flertalet barn, kvinnor och äldre, dödades eller brändes till döds, till följd av det israeliska bombanfallet. Människorna hade tagit sin tillflykt till tältlägret i ett område som av Israel förklarats ”säkert”. De utgör några av de närmare en miljon människor som tvingats på flykt i Rafah-området de senaste veckorna, många av dem har flytt för fjärde och femte gången.  

Attacken mot internflyktinglägret har väckt omvärldens bestörtning och vrede, samtidigt som den israeliska regeringen beskrev det som ett beklagligt misstag. De dödliga attackerna, med civila dödsoffer, har dock fortsatt och regeringens talesperson Avi Hyman nöjer sig med att de nu ska "utreda om det behövs en utredning av händelsen". Det är bara det senaste exemplet - i över sju månader har Israel fört en krigföring i Gaza som inneburit ett massdödande av civila. Stridigheterna har inte heller lett till framgångar i förhandlingarna om att få loss israeliska gisslan.  De desperata ropen på vapenvila har avfärdats gång på gång. Till och med när Internationella domstolen (ICJ) slagit fast i sitt utlåtande att striderna måste upphöra avfärdas vapenvilan.  

Samtidigt har alla humanitära organisationer och våra lokala samarbetspartner i över sju månader stått redo att föra in den nödhjälp som behövs för att möta hungersnöden som sprider sig i Gaza. Utan gehör har vi ropat på världens beslutsfattare att se till att hjälpen kommer in. Politiker och diplomater har visserligen vädjat till Israel att medge humanitärt tillträde, men konsekvenserna uteblir trots att förnödenheterna som släpps in är så minimala. Istället har hjälpkonvojer hindrats nå fram till nödlidande. Idag är svälten därför ett faktum i delar av Gaza. 

Världens regeringar, inklusive den svenska, har hört nödropen och har vädjat om att den internationella humanitära rätten ska respekteras. Ändå har i praktiken ingenting hänt som kunnat stoppa kriget och dödandet av civila, där merparten är kvinnor och barn.

Vår partner DSPR (Department of Service to Palestinian Refugees) vars personal tvingas fly från plats till plats undan bomberna, fortsätter försöka ge den hjälp de kan. Precis som alla andra civilsamhällesorganisationer i Gaza har de också förlorat personal i striderna. Flera hundra hjälparbetare, kollegor, som bara försökt utföra sitt livräddande jobb, har dödats i striderna. Våra partner berättar att det inte finns några säkra platser i Gaza, att det inte finns något skydd för civila. Ändå lyckas de fortfarande rekrytera nya fältarbetare som med livet som insats försöker hjälpa de som drabbats allra hårdast. Men det enda hoppet om bättring står till att striderna omedelbart upphör. 

Varje dag är ett nytt tillfälle att stoppa morgondagens dödande. Vi förväntar oss att EU och Sveriges regering gör allt för att stödja kraven på vapenvila, kräver efterlevnad av ICJ:s domslut och att kvarvarande gisslan friges. Allt annat än en omedelbar vapenvila är ett nederlag för mänskligheten.