Vi befinner oss mitt i en enorm global utmaning. Världen är drabbad av ett virus som inte känner några gränser. Många politiska ledare har valt att kalla det för ett krig och pratar om kampen i militära termer. Men det är inte militära medel som kommer att hjälpa oss att bekämpa krisen. Det är snarare vår förmåga att bry oss om varandra – på lagom avstånd.
I krisens utveckling ser vi redan tusentals bevis på människors förmåga till solidaritet i svåra tider. Nu drar vi alla vårt strå till stacken för att skydda de mest utsatta i vårt samhälle. Vi stannar inne, vi drar ner på våra sociala kontakter, vi hittar på kreativa sätt att umgås mer digitalt. Vi sätter matkassar utanför dörren hos våra äldre. Vi visar att vi är beredda att göra avkall på bekvämlighet och vardagliga rutiner för att hjälpa andra - och därigenom oss själva.
I Sverige förlitar vi oss också på ett välfärdsystem som under omständigheterna ändå står stadigt; akutsjukvård som är tillgänglig för alla, ett sjukförsäkringssystem för anställda, en statskassa som erbjuder företag stöd, och myndigheter som håller oss informerade. Dessa resurser är inte alla förunnade. Vi vet av erfarenhet att det är de redan utsatta som drabbas värst av katastrofer och kriser, i alla samhällen världen över. Människor som befinner sig i flyktingläger kan inte isolera sig. För dem som lever i fattigdom i tättbefolkade kåkstäder med begränsad tillgång till vatten blir även det som är enkelt för oss att göra, som social distansering och att tvätta händerna, en omöjlighet. I redan auktoritära länder koncentreras makten än mer när begränsningar av till exempel möten och sammankomster används som ett sätt att ytterligare minska grundläggande friheter. Miljontals människor världen över riskerar att förlora sin försörjning.
Det arbete som vi svenska organisationer med internationell verksamhet gör riktar sig till just dessa människor. Och precis som här i Sverige, där lokala krafter i kommuner, frivilligorganisationer, församlingar, fackförbund och företag har spelat en stor roll för utsatta grupper, så är det samma typer av lokala aktörer i fattigare länder som tar stort samhällsansvar. Internationellt bistånd handlar alltid om hjälp till självhjälp. Tillsammans stödjer vi, 38 svenska organisationer, arbete som många tusentals lokala och nationella organisationer gör i länder i Afrika, Asien, Latinamerika, Mellanöstern och östra Europa.
Det är de som kommer att motverka att coronaviruset raserar alla tidigare framsteg som gjorts för bättre hälsa, utbildning och ekonomisk utveckling för människor som lever i fattigdom. Det är de som kommer att arbeta för demokrati och jämställdhet som hotas och begränsas ytterligare i Corona-krisen. Det är de som kommer att bidra till lösningar, även i den ytterst allvarliga situation som hotar om coronaviruset sprids okontrollerat i regioner med extrem fattigdom.
Det finns mycket att lära av tidigare arbete med att förebygga kriser och skydda människor från smittspridning. Ett exempel är de massiva insatser som gjordes för att hantera Ebola-epidemin i Västafrika. Där var en lärdom hur viktigt det är med arbete för jämställdhet och flickors och kvinnors rättigheter i en epidemi. Flickor som tas ur skolan löper större risk att utsättas för sexuellt våld och att bli gravida. Mödrahälsovård riskerar att nedprioriteras när krisen kräver de knappa sjukvårdsresurser som finns. Liksom flera experter i Sverige har konstaterat så sätter den isolering som krävs för att minska smittspridning samtidigt barn som lever i svåra sociala miljöer i en än mer utsatt situation. Kvinnor som lever med våldsamma män får inte längre något andrum.
Hur vi tar oss igenom den här krisen är beroende av hur mycket medmänsklighet vi förmår visa varandra i en svår tid – också på global nivå. Det beror också på vår förmåga att ha ett långsiktigt perspektiv samtidigt som vi hanterar en akut kris. De inskränkningar av mötesfrihet och rörlighet som nu införs måste vara tillfälliga, och de försök till mer maktkoncentration som vi ser hos regimer i auktoritära länder måste utmanas. Redan innan coronaviruset pressades demokratin tillbaka av nationalistiska och auktoritära krafter i många länder. Världen efter Corona-pandemin kommer till stor del att definieras av hur väl de mänskliga rättigheterna skyddas i krisen.
Som organisationer med internationell verksamhet vet vi att behoven som fanns innan coronaviruset slog till inte tar en paus. Krisen kommer att förändra vardagen och förvärra situationen för många människor världen över. Vi tror på Sveriges förmåga att möta den här krisen, och samtidigt inte glömma bort medmänniskor med sämre förutsättningar – i och utanför Sverige. Internationellt samarbete är vägen framåt till en värld post Corona där vi kan vara stolta över hur vi tillsammans mötte krisen utan att låta de mest utsatta ta den värsta smällen.
Artikeln är samordnad av plattformen CONCORD Sverige:
1. Mariann Eriksson, generalsekreterare Plan International Sverige
2. Helena Thybell, generalsekreterare Rädda Barnen
3. Hanna Dahlström, kanslichef FIAN Sverige
4. Anna Stenvinkel, generalsekreterare Forum Syd
5. Khalil Zeidan, ordföranden Nordisk Hjälp
6. Erik Lysén, chef, Act Svenska kyrkan
7. Martin Nihlgård, generalsekreterare IM
8. Elin Liss, generalsekreterare Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet
9. Frida Dunger Johnsson, verksamhetsledare Emmaus Stockholm
10. Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare Kvinna till Kvinna
11. Malin Flemström, tf vd The Hunger Project
12. Anna Tibblin, generalsekreterare We Effect och Vi-skogen
13. Ingela Holmertz, generalsekreterare ActionAid Sverige
14. Stina Götbrink, generalsekreterare Hand in Hand
15. Martin Uggla, ordförande Östgruppen
16. Gerardo Lizano, kansliansvarig Praktisk Solidaritet
17. Niclas Lindgren, direktor PMU
18. Alexander Clemenson, generalsekreterare KFUM Sverige
19. Peter Brune, generalsekreterare War Child Sweden
20. Louise Lindfors, generalsekreterare Afrikagrupperna
21. Klas Sellström, verksamhetsledare Svalorna Latinamerika
22. Anders Malmstigen, generalsekreterare Svenska missionsrådet
23. Anna Ernestam, generalsekreterare SOS Barnbyar
24. Deidre Palacios, förbundsordförande RFSL
25. Johan Romare, tf generalsekreterare Diakonia
26. Mohamed Ibrahim, generalsekreterare Islamic Relief Sverige
27. Rosaline Marbinah, ordförande LSU – Sveriges ungdomsorganisationer
28. Annika Schabbauer, kanslichef Operation 1325
29. Judy McCallum, Executive Director Life & Peace Institute
30. Sofia Östmark, kanslichef Union to Union
31. Alice Blondel, kanslichef Swedwatch
32. Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes Internationella Center
33. Lars Arrhenius generalsekreterare Läkarmissionen
34. Ole von Uexkull, Executive Director, Right Livelihood-stiftelsen
35. Ulrika Strand, generalsekreterare Fonden för mänskliga rättigheter
36. Andreas Stefansson, generalsekreterare Svenska Afghanistankommittén
37. Carolina Ehrnrooth, verksamhetsledare Svalorna Indien Bangladesh
38. Anna Widoff, vice ordförande Svenska Västsaharakommittén