Rekordvärme i Indien, cykloner i Mocambique och torka i Somalia. Människor bär konsekvenserna av den globala uppvärmningen varje dag. Klimatförändringen är orättvis i flera lager: de som redan lever i stor utsatthet drabbas värst, de har bidragit minst, och möjligheten till utveckling baserad på billig kol och olja är stängd.
Klimaträttvisan kräver att vi går före
Samtidigt kräver allt fler ungdomar runt om i världen radikala utsläppsminskningar. De kräver också klimaträttvisa, tillsammans med bland annat mer än 150 medlemmar av den internationella ACT-alliansen. Att praktisera klimaträttvisa innebär att vi som kan ska gå före och minska våra utsläpp snabbast, och att vi ska stödja dem som har sämre förutsättningar och som drabbas hårdare än oss själva. Stödet är ett uttryck för solidaritet men också nödvändigt för att påskynda klimatomställningen.
Klimaträttvisa är inskriven i FN:s klimatkonvention. Den slår bland annat fast att utvecklingsländerna ska få ekonomiskt stöd för att genomföra klimatåtgärder, så kallad klimatfinansiering. Klimatfinansiering är en skyldighet och ett redskap för att lösa ett gemensamt problem. Det måste därmed skiljas från utvecklingsbiståndet. Bistånd måste givetvis ”klimatsäkras”, men om klimat blir huvudsyfte för biståndet så kommer stöd till exempelvis hälsa och demokrati att trängas ut.
Kreativ klimatbokföring
Granskningar av regeringarnas löften om klimatfinansiering visar dock att så gott som alla länder dubbelräknar bistånd och klimatfinansiering. Och mycket av de pengar som rapporteras som klimatfinansiering är lån och privata investeringar i förnybar energi i medelinkomstländer, snarare än gåvobistånd till anpassningsåtgärder i de fattigaste länderna. Sverige är bäst i klassen på flera sätt med sitt starka fokus på anpassning, gåvobistånd och de mest utsatta länderna. Men även Sverige, trots unikt stark biståndsvilja, dubbelräknar bistånd och klimatfinansiering.
Inte mycket talar för att världens rikare länder kommer att uppfylla sina löften om klimatfinansiering.
För att få till långsiktig och hållbar klimatfinansiering krävs nya och innovativa lösningar. Det behövs finansieringsmekanismer som är automatiserade och inte beroende av regeringars årliga budgetprocesser. Act Svenska kyrkan har presenterat flera sådana förslag, exempelvis öronmärkning av intäkter från flygskatt eller EU:s utsläppshandel.
Finansdepartementets motstånd
Liknande konstruktioner i andra sammanhang visar att sådana system är möjliga att genomföra. Men de utmanar finansdepartementens kontroll och har under lång tid visat sig omöjliga att få gehör för hos svenska regeringar. Detta har försvårat Sveriges möjligheter att bidra aktivt i den internationella diskussionen på området. Motståndet tycks sitta i väggarna på finansdepartementet, snarare än i de politiska partierna.
Klimatkrisen måste hanteras tillsammans med rättvise- och fördelningsfrågorna. Kanadas koldioxidavgift, där intäkterna betalas tillbaka till invånarna, är ett exempel på hur man kan kombinera klimat- och fördelningspolitik och bidra till att omställningen accepteras av flera. En internationell skatt för att kompensera skador orsakade av klimatet diskuteras i FN-sammanhang.
Politikerna måste våga
Motståndet mot nya finansieringsmekanismer är starkt. Men de kommer att bli nödvändiga för att uppfylla löftena om stöd till dem som drabbas värst av klimatförändringarna. Politiker, ni behöver vara modiga och våga tänka nytt.
Erik Lysén
Chef Act Svenska kyrkan