Lyssna

Nyhet / Publicerad 5 mars 2020 / Ändrad 15 april 2020

Rapport om blandfinansiering i biståndet

Att kombinera bistånd med kommersiellt kapital – så kallad blandfinansiering – är en viktigt metod för att öka de privata investeringarna i hållbar utveckling för att nå de globala målen. Men det finns tillfällen då blandfinansiering är olämpligt. Till exempel ska det inte få påverka beslut om privatiseringar inom vård och utbildning. Det framkommer i rapporten Blended Finance: Finding its right place som Act Svenska kyrkan har tagit fram.

Blandfinansiering, blended finance, innebär att bistånd används som en hävstång för att mobilisera kommersiellt kapital till investeringar i utveckling och fattigdomsbekämpning. Flera biståndsgivare satsar idag stort på blandfinansiering för att investeringarna ska öka så mycket som krävs för att genomföra Agenda 2030 i utvecklingsländerna.

Kritiker menar dock på att fokus på blandfinansiering riskerar att leda till att mindre bistånd går till de mest utsatta människorna och områdena och att det är svårt att visa på utvecklingsresultat.   Det är också svårt att följa upp och utkräva ansvar eftersom mycket information betraktas som affärshemligheter. Utgångspunkten för rapporten Finding its place är att alla former av finansiering behöver öka för att Agenda 2030 ska kunna genomföras – även blandfinansiering. I rapporten diskuteras frågan om när, var och i vilka sammanhang som blandfinansiering är ett bra verktyg i biståndet.

Frågan om vilka verksamheter som ska finansieras offentligt och privat är centrala ekonomisk-politiska fråga i alla länder. Den ska avgöras på nationell nivå, utan påtryckningar från biståndsgivare, och med målet att i enlighet med Agenda 2030 inte lämna någon utanför.

Läs den svenska sammanfattningen av rapporten ”Blended Finance: Finding its right place” (pdf)

Läs rapporten ”Blended Finance: Finding its right place” i sin helhet (engelska, pdf)

rekommendationer till beslutsfattare

  1. Slå fast att blandfinansiering vare sig är möjlig eller lämplig i alla sektorer och sammanhang. Avvägningen mellan privat och offentlig finansiering, och kombinationer av detta, är politisk. Den varierar mellan länder och över tid och behöver avgöras på nationell nivå. Generellt bör risken beaktas att privat finansiering av grundläggande social service kan leda till att mänskliga rättigheter och åtagandet om att inte lämna någon utanför undermineras.
  2. Avstå från att sätta mål för hur stora privata medel som ska mobiliseras genom blandfinansiering, eftersom sådana mål riskerar att försvaga drivkrafterna att säkerställa finansiell additionalitet och fokus på låginkomstländer och utvecklingsresultat.
  3. Slå fast att blandfinansiering inte kommer att ersätta eller leda till minskat gåvobistånd, eller minska sådant bistånd som för närvarande går till offentliga investeringar. Sätt en övre gräns för hur stor del av biståndet som får användas till blandfinansiering, för att skicka en tydlig signal om ambitionsnivån för blandfinansiering och undvika negativa effekter på andra delar av biståndet. Använd andra resurser än biståndsanslag för att täcka garantier.
  4. Inkludera uttalade bedömningskriterier för huruvida blandfinansiering är en lämplig finansieringsform. Detta bör göras i såväl operationella riktlinjer för finansieringsinstitutioner som i internationella åtaganden och riktlinjer om blandfinansiering. Fokusera ansträngningarna att öka blandfinansiering på sektorer med störst potential och minst risk att privat finansiering underminerar mänskliga rättigheter och åtagandet att inte lämna någon utanför.
  5. I låginkomstländer där blandfinansiering sällan är tillräckligt för att få privata investeringar till stånd bör gåvobistånd, för att förbättra det lokala investeringsklimatet, vara huvudfokus för det näringslivsfrämjande biståndet.
  6. Uppmärksamma behovet av att öka inhemska resursmobilisering och stärka mottagarländernas offentliga finanser, lika mycket som behovet av att öka de privata investeringarna. Öka det katalytiska biståndet till att stärka rättvis och progressiv skatteuppbörd.
  7. Om syftet med blandfinansiering är att göra en investering hållbar, snarare än att få den att bli av, bör möjligheten övervägas att påverka investeringen genom politiska styrmedel istället (“shifting the trillions”).
  8. Ompröva affärsmodellerna för de institutioner som erbjuder blandfinansiering. Högre riskaptit (eller lägre avkastningskrav) kan vara nödvändigt för att blandfinansiering i större skala ska kunna bidra till ökade investeringar i prioriterade sektorer.
  9. Utveckla regler och god praxis för blandfinansiering, och använd denna finansieringsmodell till i synnerhet små och medelstora företag och starkt underfinansierade sektorer, så som jordbruk.