Folkbokföring och tillförlitliga register är en grundbult i alla system för social trygghet. Utan sådana är det omöjligt att se till att alla får de pensioner, bidrag, sjukersättningar, m.m. som de har rätt till. Under senare år har allt fler länder, med stöd av biståndsgivare, upprättat så kallade sociala register som ligger till grund för utbetalningar av sociala stöd.
Sociala register kan beskrivas som en databas över delar av ett lands befolkning och som innehåller olika typer av information om de hushåll som omfattas – uppgifter om sådant som ålder, kön och civilstatus på hushållens medlemmar, vilka inkomster, utbildningar och anställningar de har, vilket material bostaden är byggd av, om det finns tillgång till el och vatten, och vilka övriga tillgångar de har. Databasen används sedan till att bedöma vilka hushåll som är mest utsatta för fattigdom och som därför ska få olika riktade bidrag.
Men sociala register är en dyr och potentiellt farlig återvändsgränd, menar Act Svenska kyrkan och Development Pathways. I rapporten Social registries: a short history of abject failure beskriver de en rad allvarliga brister med denna typ av register.
Registren är redan från början behäftade med stora fel. De är mycket kostsamma, blir snabbt inaktuella, och kan vara integritetskränkande. Eftersom de inte omfattar länders hela befolkningar lämnar de oundvikligen många av de mest utsatta människorna utanför – i strid med Agenda 2030-åtagandet leave no one behind.
– De brister som studien visar på är mycket allvarliga. Det är inte rimligt att basera beslut om vem som ska få – och inte få – bidrag på uppgifter som är ungefärliga och inaktuella som i de här registren, säger Gunnel Axelsson Nycander, policyrådgivare för Act Svenska kyrkan.
I Sverige vore det helt otänkbart att basera utbetalningar av sociala stöd på så rättsosäkra grunder.
– Vår slutsats är att det är att slänga pengar i sjön att ta fram sociala register, och vi menar att inga biståndspengar bör användas till detta, säger Gunnel Axelsson Nycander.
Rapporten visar att den omfattande datainsamlingen till registren är helt onödig. Om bidrag baseras på enkla kriterier, som ålder och funktionsvariation, behöver man inte sortera vilka hushåll som ska få bidrag och inte. Studien visar att i praktiken kan man nå man över 90 procent av de mest utsatta hushållen genom en kombination av pensioner, barnbidrag och stöd till personer med funktionshinder.
– Regeringar och biståndsgivare bör lägga sina resurser på att förbättra befolkningsregister istället och se till att alla barn som föds får födelsebevis, säger Gunnel Axelsson Nycander. Detta är nödvändigt av flera skäl, bland annat för att alla barns rätt till hälsa och utbildning ska kunna tillgodoses. Registrering av individer, snarare än hushåll, är nödvändigt för att bygga upp breda och rättighetsbaserade trygghetssystem i linje med internationella standarder och målen i Agenda 2030.
Utbyggnad av social trygghet är mycket viktigt, och något som Act Svenska kyrkan har förespråkat länge. Men istället för att bygga upp riktade sociala stöd i stor skala bör länder utveckla trygghetssystem som omfattar alla människor i situationer och faser av livet som är särskilt sårbara, som barndom och föräldraskap, sjukdom, åldrande, arbetslöshet eller funktionsvariation. Då undviker man de osäkerheter och allvarliga risker som behovsprövning medför. De generella stöden behöver sedan kompletteras för människor med särskilda behov.