.jpg?DoProcessing=&w=1680)
Andra årgången. Act-gudstjänst på UKK 2019. 1:1-3, 788:1-4, 288:1-4, 584, 705.
Det är bra att vila sig. Det är bra att ta ett steg tillbaka och få perspektiv. Det behövs gränser för nyttigheten och duktigheten. Det är bra med helg och det är synd när den inte observeras.
Men, som Jesus sa, sabbaten är till för människan. Människan är inte till för sabbaten.
Här mötte vi en synagogföreståndare som surnade till när Jesus botade en kvinna under gudstjänsten. Det var ju arbete, bevars, och det hör inte till vilodagen.
För Jesus var perspektivet annorlunda. För honom sitter livet ihop. För honom är livet Guds gåva och vår uppgift att möjliggöra livet, öppna för livet, samverka med livet – förvalta livet.
Det är många som vill att vi inte ska vilja så mycket. Att vilja tyder på lust att förändra, förnya, förbättra. Sådant stör. Vi är i ett läge då förändringar måste till. Livsstilar måste ändras. Klimatet ändras fort nu, och det som börjar som en liten glidning blir lätt skred. Livet går nog vidare, men kanske inte människolivet och säkert inte våra nuvarande livsupplägg. Värderingar måste ändras.
Vi har levt i en frigörelsens tid. Ingen ska vara beroende av andra. Den revolutionen behövs för att befria och frigöra – men oberoende av andra är ingen. Det är de onda beroendena som behöver ersättas av de goda, ömsesidiga beroendena.
Mänskliga rättigheter står inte för sig själva. De behöver något som bär dem. Eleanor Roosevelt visste vad hon gjorde när hon såg till att arbetet som ledde fram till FN-deklarationen 1948 var förankrat i alla de stora religionerna. Religionerna behövs för att ge hållfasthet åt deklarationen. För oss kristna är deklarationen inte ett dugg besvärlig. Den ger uttryck för grundläggande tankar i vår religiösa tradition, som till exempel att allt vad du vill att människorna ska göra mot dig, det ska du göra mot dem, och att Gud har skapat alla människor och inte bara dig och ”ditt folk”. Och det är inte bara kristna traditioner som ser så.
Deklarationen ger dessutom tydligt utrymme för insikten att varje mänskligt sammanhang rymmer konflikter och att det också blir konflikter mellan olika mänskliga rättigheter. Sådana konflikter vet vi, av erfarenhet, hanteras bäst i rättsstater, i demokratiska system. Att tänka så har vi kristna heller inget besvär med, eller hur?
Samtidigt ifrågasätts nu de mänskliga rättigheterna av förvånande många. Det är, för många, inte verkligheten som ska avgöra var och hur vi ska hjälpa, utan i stället omsorgen om att vi ska kunna sitta i orubbat bo, fastän världen lider och jorden har feber. De mänskliga rättigheterna verkar inte kunna stå för sig själva. För de flesta av oss behövs religionen som värdesändare.
Vad är mission, skulle en av mina medarbetare på stiftskansliet i Växjö svara på. Hon svarade: Det är att vara sänd till varandra – och att berätta berättelserna. Det kan inte sägas bättre. Sända till varandra. Se varandras behov. Dela varandras resurser. Och: Berätta Jesusberättelserna så att etiken och nåden blir levande – och utmanar oss själva.
Det är klart att en rättvisare värld utmanar dem som sitter på uppsidan. Det gör vi i Sverige. Så var det också under det demokratiska genombrottet i Sverige. En del människor tog Bibeln i sin egen hand och läste sig själva till idéer om rättvisa, fastän kyrkans ledning fruktade förändring och omstörtning och oroade sig för att den sista villan i så fall skulle bli värre än den första.
Vi kan också tänka på kampen för jämlikhet mycket senare. Och i kampen för jämställdhet, gender justice, nyss och nu. Herden tycker sällan att han har så mycket makt, men fåren vet.
En rättvisare värld betyder att nationerna inte kan vara oberoende av varandra eller av verkligheten. En rättvisare värld betyder att vi måste förändra vår konsumtion så att resurserna kan delas rättvisare.
En rättvisare värld kräver delande, strukturellt och personligt. Vi behöver kämpa för bistånd, och hela tiden bättre bistånd, genom staten och våra församlingar – men vi behöver också det personliga givandet, som fördjupar engagemanget på alla sätt. Du har chansen idag också, att ge en gåva i samband med gudstjänsten. Swish eller pengar! Act – Svenska kyrkan tar ansvar och har ansvar! Act – värdens största biståndsnätverk näst efter Röda Korset, för att svara på en fråga från igår kväll.
En rättvisare värld betyder att vi måste våga se andras fattigdom – även utanför ICA, fastän många vill att vi ska slippa. En rättvisare värld hotar.
Då ligger det ligger det nära till hands att stänga. Försöka göra sig oberoende. Minnas och skapa sig en idealbild av något som aldrig varit.
En synagogföreståndare hade naturligtvis ansvar för vad som skedde i synagogan. På sabbaten skulle där undervisas och inte botas. Visst, även vi behöver avskilda böne- och gudstjänstplatser, väl brukade och inbedda. Och om de är väl brukade och inbedda, så kan de också tåla och utvecklas av att ibland rymma annat. Livet hör ihop, även om det kan verka som att det är lättare att hantera det, när man delar upp det i avdelningar, som synagogföreståndaren och många av våra kritiker vill.
Religion är inte ett privat njutningsmedel, frikopplat från hur vi lever. Franciskus, alltså helgonet, uppmanade människor att förkunna evangelium, om nödvändigt också med ord. Synagogföreståndaren ville skilja på ord och handling. Många av våra kritiker vill det också. Man ska inte blanda ihop religion, politik och ekonomi, säger de, till exempel. Nej, inget politiskt parti eller ideologi och ingen ekonomisk skola har monopol på kristen tro – men kristen tro har grundvärden för vilken politik och ekonomi som är försvarbar. Och då går det inte att smita undan ansvaret för varandra, även för dem som är långt borta, för dem som har kommit bortifrån och hit eller för dem som inte är friska och nyttiga samhällsmedborgare. Vi kristna kan och ska göra skillnad!
Den här söndagen har rubriken Friheten i Kristus. Går det ihop med vad jag hittills har sagt om ansvar och plikt? Är inte det mest ofrihet?
Jo. Alla är vi ofria. Vi ska ju leva med och för varandra och i Guds skapelse. Då är man inte fri. Och inte levde Jesus något hipp-som-happ-liv.
Vad är då Friheten i Kristus? Den handlar om det gamla talesättet Den rätt kan bedja sitt Fader Vår, den räds varken fan eller trollen. Var alltså inte rädd. Du står som döpt och bedjande kristen alldeles stadigt! Kristi försoning räddar dig, när allt kommer omkring. Står vi stadigt kan vi ta i – och du kan stå för dina övertygelser, de som vuxit ur Jesusberättelserna.
Vi är här för att vi tror att Gud vill sin skapelse väl. Vi människor bär ansvar i skapelsen. Vi tror att det gör skillnad om det finns djupa övertygelser när samhället ska upprätthållas och byggas vidare. Vi är övertygade om att den världsvida kyrkan behöver handla, inte bara tycka eller be. Därför är vi alla här som arbetar för Act så viktiga. Viktiga för samhället. Viktiga för Svenska kyrkan! Viktiga!