En efter en droppar de in, de som den här veckan vill ses och som alla har två saker gemensamt; de är flyktingar och de är HBTQ-personer. Det mumsas och småpratas runt borden och i soffgruppen medan det strömmar popmusik lågt ur högtalarna i bakgrunden. Det är dags för Newcomers att ses igen.
Ett brunch-bord står uppdukat med svampomelett, bröd, olika pålägg och fruktsmoothie. Stämningen är familjär och avslappnad när jag slår mig ned med mitt fika.
Karim är den som hörs mest i rummet. Han hälsar glatt på mig där han sitter och skrattar och gestikulerar med prästen Roger. De sitter och kollar på bilder på mobilen. Karim har kommit till Newcomers under två års tid för att få hänga med andra som liksom honom har flytt till Sverige för att de av att de blivit förföljda p.g.a av sin sexualitet eller könsidentitet.
Karim berättar att han genom Newcomers har fått hjälp med massor av saker såsom att hitta boende och få stöd i asylprocessen mm.
– Och såklart är jag här för att umgås, säger han och ler med glimten i ögat.Men det vilar ett mörker bakom de glittrande ögonen.
Karim som är 28 år kom till Sverige från Marocko via Spanien för två år sedan. Han väntar nu på att få veta om han får asyl i Sverige. Karims framtid är mycket oviss.
– Om jag måste återvända till Marocko så kommer jag att dö. Han berättar att han saknar sin mamma jättemycket. De har inte haft någon kontakt på de två år han varit i Sverige.
– Utan mamma hade jag inte överlevt min uppväxt i Marocko. Hon skyddade mig mot mina bröder. Karim berättar att han blivit trakasserad hela sin barndom och att han för att överleva var tvungen att försöka göra sig så osynlig som möjligt.
– Min ljusa röst var min svaga punkt. Därför kommunicerade jag genom att skriva på små lappar istället för att prata.
När en ser Karim skratta och prata högt i rummet så känns det svårt att föreställa sig honom som en tyst, inåtvänd person. Förutom Karim så pratar jag också med Alide, en 27-årig tjej från Etiopien. Alide har varit här i två år och väntar fortfarande på sin första intervju hos Migrationsverket. Hon är papperslös, helt ensam och utan kontakt med sin familj i Etiopien. När jag frågar vad hon vill göra om hon får asyl i Sverige så säger hon att det är omöjligt att drömma och planera eftersom framtiden är så oviss. I Etiopien jobbade hon med PR och marknadsföring.
När Josef som är 23 bodde i Syrien pluggade han ekonomi och hade ett jobb som sekreterare. Nu har han fått asyl i Sverige, där även hans föräldrar och syskon bor. Josef har inte vågat komma ut inför sin familj och Newcomers är det ställe han känner att han kan vara sig själv fullt ut.
– Det bästa med Newcomers är att här är jag accepterad för den jag är och att här kan vi dela erfarenheter med varandra.
( namn i texten och personen på bilden har ingenting med texten att göra )
Text och intervju, Anna Johanna Blom