Orgelhistoria
VATTENORGEL
Dagens orgelinstrument har sin grund i en uppfinning av Tesibios som var ingenjör i Alexandria år 250 f.Kr. Den orgeln var enstämmig och kunde bara spelas en ton i taget, som en flöjt. Lufttrycket skapades med hjälp av vatten och kallas därmed vattenorgel.
Under medeltiden utvecklades instrumentet mycket, bland annat ersattes vattentrycket som gjorde att piporna fick luft med luftbälgar och den första orgel som konstruerades i Västeuropa är från runt år 830.
TEKNIKUTVECKLING
År 1170 revolutionerar den förste organisten i Notre Dame de Paris, kyrkomusiken genom utvecklingen av flerstämmig sång. Tillsammans med den gotiska arkitekturen, polyfonin (flera stämmor) och orgeln sprider den sig snabbt till andra katedraler och kloster runt om i Europa. Instrumentet blev en del av framstegen inom musik, arkitektur och teknologi. Under medeltiden gjordes mycket av den tekniska utveckling som ligger till grund för orgelns dynamik och klang. De orglar som konstruerades på den tiden hade ett starkt klingande eftersom pipraderna klingade samtidigt. Men för att göra det möjligt att spela lite lugnare kopplade man på en lite mindre orgel som man kunde spela svagare på.
Världens äldsta bevarade ”moderna” orgel, den så kallade Norrlanda-orgeln från Gotland, byggs 1380. Den är komplett med tangenter, vällbrädor och pedalklaviatur, endast pipor och bälgar saknas, den finns på Historiska museet i Stockholm. Under renässansen kom man på hur man skulle kunna spela på olika stämmor inom ett och samma verk. Detta kallades register och den äldsta registerorgeln byggdes år 1471.
I Holland började man även utveckla dimensionerna på piporna. Längden på pipan bestämmer tonhöjd och vidden på pipan bestämmer klangen. Detta gjorde orgeln mycket mer variationsrik.
Under 1500-talet driver den italienska och holländska renässansen på utvecklingen mot stora orglar, fast i olika riktning. Den italienska är enmanualig, och når snabbt en fulländning som sedan inte förändras på flera hundra år. Den holländska utvecklas till flermanualig med stämmor som härmar orkesterinstrument.
ORGELNS GULDÅLDER
Barocken och framförallt 1600-talet är orgelns guldålder. I den germanska musikvärlden byggs stora orglar med praktfullt, överdådigt yttre och med möjlighet att kunna spela i flera stämmor från flera verk samtidigt. Stora orglar kan innehålla upp till fem-sex olika verk som innehåller olika register. Orgeln är ett självklart gudstjänstinstrument bland lutheraner som sjunger sina koraler till orgeln.
DJÄVULENS PÅFUND
Bland reformerta puritaner ses den istället som ett djävulens påfund. På vissa håll där den puritanska väckelsen drar fram förstör man alla orglar och kyrkoutsmyckningar, bland annat i England. I Frankrike utvecklas orgeln till ett standardiserat instrument, där vissa klanger och stämmor alltid skulle användas på rätt ställe i mässan. Det utvecklade därmed många ”självklara” stämmor i dagens orglar.
PROFAN MUSIK
1700-talet innebär orgelns både uppgång och fall. Orgeln och kyrkomusiken utvecklas till att låna mer och mer från andra länders traditioner och andra musikgenrer, till exempel operan. Upplysningstiden flyttar fokus från kyrkan till det världsliga. Orgeln och dess musik stagnerar.
DEN ROMANTISKA ORGELN
Mot slutet av 1800-talet började ny spelteknik och nya tekniska lösningar lägga grunden till den romantiska orgeln. Tidens viktigaste instrument var inte orgeln, som tidigare, utan symfoniorkestern och därför utvecklas en typ av orgel som hade en mer orkesterliknande klang. Man kom på uppfinningar som gjorde att man kunde växla ljudstyrkan och klangen i orgeln. Denna nya orgel var källan till den symfoniska orgelmusiken. I Sverige började vi utveckla en egen sorts romantisk orgel och Otto Olsson i Gustaf Vasa kyrka blev här en framträdande kompositör.