”Vi har sett hans stjärna gå upp  och kommer för att hylla honom”

Bibelns berättelser om de “tre vise männen”, eller de ”heliga tre kungarna”, som de också kallas är ganska kortfattad. Vi möter dem hos Herodes och vi möter dem hos Jesus. I övrigt berättar inte bibeln så mycket mer om vilka de var. Vi får inte ens veta om de är tre eller flera. Gåvorna är däremot tre; guld, rökelse och myrra. Därför har den västliga traditionen antagit att de visa männen var tre. I den ortodoxa traditionen kan de vara så många som 12 stycken. Ibland använder vi oss också av namnet ”stjärntydare” när vi refererar till dem. Stjärntydare är en tolkning av ordet ”mager”, som än i dag används i engelskan och franskan.

Caspar, Melchior och Balthazar

I Sverige använder vi oss oftast av benämningen ”vise män”, men från 800-talet blir det allt vanligare att man benämner dem som ”heliga tre konungar”. Man såg dem som representanter för människans tre åldrar, ungdom, mandom och ålderdom. De kom också att representera de under medeltiden kända världsdelarna Europa, Asien och Afrika. Det finns ingen originalkälla till deras namn, utan namnen är hämtade från traditionen. Den stavning ni ser här är den latinska, medan man i germanska länder skriver Kaspar, Melker och Baltsar. Deras firningsdag är alltid 6 januari, trettondagen, eller Epifania som vi säger på ”kyrkiska”. Och skulle vi vara i Spanien vid denna tid så skulle vi uppleva att de tre vise männen har samma funktion som vår jultomte och att trettonhelgen liknar vår julafton.

Viktig vallfärdsort

År 1164 rövade Fredrik Barbarossa, den tyske kejsaren, relikerna efter de vise männen från Milano. Han förde dem till Katedralen i Köln, där de än idag finns till beskådan i ett fantastiskt relikskrin som troligtvis är ett av medeltidens allra största. Köln blev därför en viktig vallfärdsort, i synnerhet för dåtiden härskare. Både Valdemar Atterdag och Kristian I har varit där på pilgrimsresa. Inte helt överraskande så betraktas de tre konungarna som beskyddare av resenärer och pilgrimer. 

Gåvorna

Guld vet vi alla vad det är. Rökelse är olika hartser som luktar gott när det brinner och är en viktig del av många kyrkors gudstjänstfirande. Myrra är en sorts medicin som ansågs hjälpa mot det mesta. Det utvinns från små träd, som växer i södra Arabien och i Östafrika. Myrra används också vid balsamering av kroppar. Det finns också en andlig dimension för dessa tre gåvor. Origenes skrev i Contra Celsum, ”Guld för en kung, myrra för en dödlig och rökelse för en Gud” (fritt översatt).

Lite kuriosa

Konstantin den stores mor, sankta Helena, lät bygga födelsekyrkan i Betlehem på 300-talet. Det var också hon som fann relikerna efter kungarna, som nu finns i Köln. Hon avbildade dem i persiska kläder vilket skonade kyrkan från den persiska armén på 600-talet.

Än i dag finns det i vissa länder en tradition med stjärnsångare, som beger sig från hus till hus, ber om en gåva och välsignar huset. Man skriver sedan det innevarande årtalet och initialerna C + M + B på husets port. Initialerna kan också utläsas som, ”Christus Mansionem Benedicat”, ”Kristus välsigne huset”.

Tittar ni upp på natthimmelen en stjärnklar kväll och hittar Orons bälte, så kan ni tänka på att den stjärnkonstellationen också kallas ”de tre vise männen”.

Ingen julkrubba med självaktning är inte heller fullständig utan att de vise männen finns där. Men tänk på att placera dem på lite avstånd. De kommer ju inte fram förrän på trettondagen!