Det gröna kulturarvet

”Kyrkogården är en helgad plats där vi vårdar minnet av nära och kära. Men det är också en miljö som ofta präglas av skönhet och intressant kulturhistoria och biologisk mångfald. Vi behöver fördjupade kunskaper och praktiska insikter om hur vi på bästa sätt förvaltar detta arv och för det vidare till kommande generationer.”
Tidigare ärkebiskop Anders Wejryd (2007)

Kyrkogårdar har visat sig mycket värdefulla ur naturvårdssynpunkt. Här har den långa och oförändrade kontinuiteten gjort att djur och växter haft en oas att överleva i. Många av dem är mycket små, till exempel lavar och insekter.

I Åkerbo församling finns flera kyrkogårdar med träd och murar som är flera hundra år gamla. Orubbade miljöer som vi strävar efter att bevara. En annan mer aktiv åtgärd på kyrkogårdar och vid församlingshem är att medvetet stödja fler arter blommor och växter. Gräsmattor är t ex artfattiga medan en äng är mycket artrik.
I rabatterna på kyrkogårdar och vid församlingshem planteras sedan en tid växter som lockar fjärilar och insekter, örter och perenna blommor som dessutom kan användas till altarblommor och utsmyckning.
Mer om miljönyttan med ängar istället för klippt gräsmatta kan du läsa här.

I miljö- och hållbarhetsarbetet hör man ofta ordet biologisk mångfald. Ordet innefattar ju både växter och djur och den livsmiljö som skapats och utvecklas på jorden. Principen är att ju fler arter som finns desto stabilare blir det biologiska systemet. Slås någon del ut rubbas en hel kedja.

Växter och djur får ständigt ändrade livsbetingelser beroende på sin omgivning. Människan inverkar mycket i den utvecklingen. Vi kan omedvetet göra skada men vi kan också medvetet och aktivt göra mycket gott. De talas mer och mer om det gröna kulturarvet, naturen som vi har haft omkring oss länge. Blommor, djur och landskap som vi växt upp med och som vi vill ska finnas kvar för barn och barnbarn. Kyrkogårdarna är verkligen en del av det gröna kulturarvet.