Brokig väg in i kyrkan

I juni 2017 vigdes Emelie Hjerth som präst. Hon gör sitt första år i Åkerbo församling. Här berättar hon om hur det kom sig att hon blev präst.

Tidigare barntimmeledaren Gunnel Svensson har varit en viktig person för Emelies yrkesval. Foto: Foto Carl-Johan Ivarsson

En nybliven präst gör alltid sitt första tjänsteår som så kallad pastorsadjunkt. I juni började Emelie Hjerth arbeta i Åkerbo församling. Både Emelies morfar och farfar kommer från trakten kring Gistad och själv är hon döpt i den gamla dopfunten från 1200-talet.

Vägen in i prästyrket har inte varit spikrak. Hon började läsa teologi men utbildade sig sen till socionom och arbetade som biståndshandläggare. Så småningom stärktes hon i alla fall i att fortsätta sin prästutbildning.

Hennes familj är inte kyrklig alls men barn kan skapa en egen relation till kyrkans rum och tradition på annat sätt. Tack vare många småsyskon blev det inget dagis för hennes del. Hon deltog däremot i alla aktiviteter som kyrkan hade; barntimmar, miniorer och juniorer.

Så småningom var det ju också dags för konfirmation i Söderköping där hon är uppväxt. Redan som 12-åring fick hon uppgifter som barnledare av barntimmeledaren Gunnel Svensson. Gunnel jobbade i församlingen med barn och unga, hon hade lämnat ett jobb på banken för att få arbeta med barntimmar.
Livet i kyrkan hos Gunnel präglade henne och fick henne att känna sig förtrogen med både rummet och riten.

- En släkting sa till mig att jag skulle bli präst men då var jag 18 år och tänkte ”Aldrig i livet!”

Men efter avslutad socionomutbildning och ett jobb som biståndshandläggare i Åtvidaberg hamnade hon återigen i en församling, Johannelunds församling i Linköping. Där stärktes hon mer och mer i att hon ville bli präst.
Johannelunds kyrka har betytt mycket för henne och själva kyrkorummet tillhör hennes favoriter. För henne är det finast eftersom det är där har hon byggt upp relationer. Både till tingen, inventarierna i kyrkan som alla bär en historia som får en mening.
Tegelväggen som är skrovlig och sticker ut bär bilder av hela frälsningsberättelsen. Triumfkrucifixet är av gammalt återanvänt byggmaterial.

– Jag tror man kan se skottkärrespåren i plankorna som en gång användes att bygga kyrkan. Själv bygget har också en stark historia, här skulle det inte byggas någon kyrka enligt planerna men människorna som bodde här ville det och förverkligade en kyrka trots allt.
Maria Bergendahl