Församlingens brudkronor

Att pryda sig med krona vid bröllopet är en gammal sed med sammansatt symbolisk betydelse. Från forntidens fruktbarhetskrans till jungfrusymbol och framför allt som den kungliga symbolen för värdighet. I Europa växte bruket kring den katolska bilden av Maria som himladrottning, den upphöjda.  Kyrkans Mariaskulptur fick låna ut sin krona till bruden som en symbolisk hyllning och välsignelse och sattes sedan tillbaka på skulpturen igen. Under 1200- och 1300-talen kunde högättade kvinnor vid hoven i Europa äga ett antal juvelbesatta kronor för att visa sin status och makt. Vår äldsta krona är från 1649, så seden överlevde alltså övergången till protestantismen utan problem.

En kronbrud skulle vid bröllopet vara jungfru, alltså inte ha haft något könsumgänge. Kunde det påvisas att denna regel hade försummats till exempel genom att ett barn anlände orimligt tidigt i familjen, kunde paret få böta. Det var inte ovanligt att de då fick uppdraget att försköna kronan genom att bekosta ytterligare ett lager förgyllning eller några vackra stenar eller pärlor till. Det kan förklara att kronorna med tiden blev väldigt tunga, en riktigt gammal krona kan väga upp till 1,5 kg.

Sex av församlingens sjutton brudkronor är gjorda under 1800-talets andra hälft. Då växte också en annan tradition fram. Man började tillverka egna kronor av till exempel växter, näver, eller textilmaterial. Myrtenkronan blev mycket vanlig. En mor kunde odla en myrtenplanta med avsikt att binda en krona till sin dotters kommande bröllop. Myrtenkronor blev kanske ett sätt att komma ifrån den betungande metallkronan med dess kyskhetskrav.

Under 50- och 60-talen var det återigen populärt att använda metallkrona vid sitt bröllop. Formen på kronorna förändrades, från stora tunga med många färglada stenar och krusiduller, till nätta höga med diskreta stenar som bergkristall och ametist.

Församlingens yngsta krona är tillverkad 1981 i en teknik som kallas frivolitet, en sorts konsthantverk som liknar en virkad krona. Den har sedan stärkts och är lätt att sätta fast på huvudet och lätt att bära. 

Modet har alltså växlat, men kronan fortsätter vara en symbol för högtidlighet och skönhet, kanske en magisk förmedling till bäraren och en välsignelse till brudparet.

Denna text publicerades först i Församlingsguiden nr 2 2015. Läs den (och andra nummer) här